Tankar i sluttampen...

Så här i sluttampen på året borde alla kosta på sig att ta sig en stund för sig själv och fundera på det år som gått. Det är ju hela 366 dagar sedan sist och något har väl ändå fastnat i minnesväven.

För egen del har jag svårt att bortse från de ekonomiska krisvågorna som sköljt in över världen med varselvågor som efterföljande svall (dessa kommer säkert även att rulla in även efter nyår). Dessutom har det ju gungat en del på den politiska arenan, både här hemma och "over there". Jag undrar hur snabbt vi kommer att märka att Mr B. Obama sätter nyckeln i dörren till vita huset den 21 januari. Här hemma dras vi ju ännu en tid med de borgerliga bröderna... Och det märks mer och mer för varje dag som går.

2008 var ett händelserikt år, precis som alla år hittills. Fråga är bara vad vi kommer att ta med oss in i historieböckerna? Blir det Obama, varselvågen eller kanske något så banalt som att julhandeln verkar slå rekord även 2008? Kanske är 2008 året då miljöfrågan fick den bekräftelse och uppmärksamhet den förtjänade av alla (nåja nästan alla).

Nu ska jag kontemplera lite på väg till äldsta bonussonen med sambon och pixi-magen... det verkar finnas hopp för 2009 i alla fall.

Lucka 22 - Julklappshetsen

För några veckor sedan basunerades det ut att även i år skulle julhandeln slå nya rekord... Läser i SvDs nätupplaga att den totala julkonsumtionen trots allt verkar bli något lägre i år än förra året, men att det blir verklig kris nästa jul...

Det kan ju vara så att även i tider av ekonomisk nedgång, varsel etc. så unnar vi oss ändå en fröjdefull och klapprik jul. Om än kanske med vissa justeringar. Särskilt många kristallkronor kanske det inte blir och lite färre julnötter. Kanske köps det mer ekologiskt, rättvisemärkt och ges stöd till välgörande ändamål. För egen del har jag ex. valt att ge bort ett antal rättigheter via Diakonia.

Hela hösten har kantats av varsel, fler lär följa så nästa jul kanske många inte har annat än ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen att spendera... Visst utan konsumtion stannar ekonomin, men ingen har råd att köpa för pengar man inte har. Därför tycker jag att man även så här innan jul kan konstatera att regeringens julklappar inte räcker långt. Deras storslagna arbetsmarknadspolitiska satsning känns något potjemkinartad. 50-70 miljarder har denna regering genomdrivit i skattesänkningar jämför det med 8,3 miljarder i extra satsning på arbetsmarknadspolitiken i den våg av varsel som fortfarande sveper över landet.

Om det inte blir mer bloggat före julafton, ber jag att få önska alla läsare en riktigt God Jul.

Lucka 18 - Klimatsmart?

Läser i DNs nätupplaga om en undersökning som KTH gjort om e-fakturornas betydelse för klimatet. För egen del har jag mer och mer gått över till e-faktura, mest för min egen bekvämlighets skull. Räkningarna ska ju i alla fall knappas in på datorn och då underlättar det ju att de redan finns ”i datorn”. När man dessutom tänker på vad det innebär för klimatet känns det ju ännu bättre.

Visserligen kommer postbilarna att behöva rulla i alla fall, då Posten faktiskt har ett samhällsuppdrag som innebär att de varje vardag ska leverera post till alla Sveriges hushåll och företag.

Varje sak som bidrar till att minska klimatpåverkan är en bra sak, så bidra du också till att mota klimatkrisen på porten.

Lucka 17 - Sportigt tomtebloss

Man kan tycka mycket om det där med sportarenor och om det är viktigt eller inte. Jag läser i DN och i SvD och konstaterar att beskedet om finansieringen av den nya nationalarenan är ett välkommet tomtebloss i den annars så mörka varselsituationen. Detta ger hopp, om än lite, för att det finns en framtid även efter denna lågkonjunktur. Om det dessutom är så att upplevelseindustrin även i framtiden kommer att kunna växa, är denna arena dessutom en viktig del i den infrastrukturen.

Fler sådana här satsningar gör att flera branscher kommer att kunna övervintra i väntan på nästa konjunkturuppgång.

Lucka 16 - Byggare Björn...

Dagens lucka i nyhetsflödet avslöjar att Stockholmshem köper och säljer.... Björn Ljung (fp) ordförande i Stockholmshem, konstaterar att det är konjunkturläget som hjälpt till... Är det tur eller cynism?

För egen del tycker jag att det är något humoristiskt. Den borgerliga majoritet som talat sig varm för ombildning köper nu in bostadsrätter och en del pågående projekt. Samtidigt säljer de av hyresfastigheter till ett privat bostadsbolag, i åtminstone ett område där de boende ville ombilda.... Jag tycker att det är bra att Stockholmshem och Familjebostäder säkrar upp fler hyreslägenheter i innerstaden.

Tja, vad ska man säga. Det finns de som är grymt besvikna, Ingvar Eneteg säger till DN "– Politikerna bröt helt fräckt sitt löfte till oss. Genom ett klubbslag krossas de drömmar som alliansen hade tänt."

Det där med krossade drömmar och hopp som tänts är något för borgerligheten att fundera på under juletid, kanske gäller det inte bara bostadsfrågor...

Lucka 15 - Äntligen!

Jag visste det! Sovmorgon är bra... Läser i DN om upplyftande resultat av forskning om barn och ungdomars sömn. En amerikansk underökning visar på en lägre risk för olyckor om sovmorgon i skolan införs. Sömnbehovet är inte alls kopplat till någon lathet utan mer om hormoner...

Att ungdomar är trötta är i sig ingen ny kunskap. Precis lika viktigt som en bra frukost och lunch är för skolresultaten, lär väl sömnen vara. Frågan är bara om forskningen kan rå på den rådande moralen. Jag är hoppfull.

Lucka 14 - Friskt

Passande så här före jul kan vi läsa om folkrörelse för rörelse. Återigen kan vi läsa om att EU vill ha lika momsregler för företag och föreningar. Den statliga utredningen ska vara klar till sommaren nästa år. Den ska ge förslag på skatteregler för ideella allmännyttiga föreningar som exempelvis Friskis och Svettis och hur deras affärsverksamhet och bolag ska beskattas.

Vi får väl se vad utredningen kommer fram till, men nog känns de märkligt att ideella allmännyttiga föreningar skulle momsas på samma sätt som företag. Om det stannar vid dess affärsverksamhet och bolag så är det kanske inte så farligt, men vem vet.

Nåja, efter nyår lär de i alla fall vara populära, både föreningen Friskis och Svettis och de olika friskvårdsföretagen.

Lucka 10 - Nobelt?

Dagens lucka avslöjar ett intressant kalejdoskop. Dels har vi hela festligheten med utdelning av Nobelpris och fredspris. Martti Ahtisaari var härligt tydlig i sitt tal "- Krig och konflikter är inte oundvikliga. De orsakas av människor. Därför kan de som har makt och inflytande stoppa dem. Fred är en fråga om vilja, fastslog Ahtisaari." Dessutom vädjade han om fortsatt fattigdomsbekämpningen. Om vi alla skulle sluta upp kring detta, vore detta en i sanning nobel handling.

Fila har meddelat det enda tänkbara, att Sverige plockas bort från brottningens svarta lista. Återstår bara att göra det sista rycket och fria både Ara och Leo från de tidigare utfärdade domarna.

En spännande skärva i kalejdoskopet var Statistiska centralbyråns senaste partisympatiundersökning. På bilderna är alla partiföreträdare glada, fast i Fredrik Reinfeldts kommentar kan nog en viss besvikelse skönjas. Han tycker nog att Svenska folket är lite otacksamma. När moderaterna har genomfört allt de lovade, ja då är folk ändå inte nöjda... Kan bero på att ingen trodde att de verkligen skulle genomföra sina vallöften... Frågan är vad moderaterna kommer att lova i nästa valrörelse, ska de hoppas på att folk inte tror på dem, eller varar ärlighet längst...

Det är nog som någon sa "politik är att vilja". Det ligger något i det, vare sig det gäller nationellt eller internationellt! Låt Marttis ord väga tungt på framtidens våg.

Lucka 9

Dagens lucka i regeringens julkalender avslöjar en Borg-are som inte riktigt hade koll på vilka effekter deras nu genomförda politik skulle få. Som bolggaren Kristian Krassman konstaterar i sitt inlägg "500 000 försökskaniner kan inte ha fel", är det en ganska besk medicin som Doktor Borg ordinerade arbetsmarknaden.

Nåja det är ju storsint att erkänna sina fel, men bättre vore väl att göra något åt dem. Att som arbetsmarknadsministern säga att allt är på plats, det enda som saknas är jobb och det kan regeringen ändå inte greja, är möjligen korrekt i den senare delen men lämnar en del övrigt att önska i den första delen. Visst finns det ytterligare saker som kan göras, inte minst för att enskilda personer ska kunna bibehålla och utveckla sin kompetens i avvaktan på att konjunkturen vänder. Att lakoniskt rycka på axlarna och konstatera att "2009 blir ett riktigt skitår" och att bankernas agerande "är åt helvete" är svagt.

De skenande varselsiffrorna var väl inte precis den julklapp som varken de varslade eller regeringen ville ha. Men effekterna blir mer kännbara för dem som troligen blir uppsagda, då A-kassan genomgått kännbara förändringar. Borg-arna i sin tur sitter ju säkert fram till 2010, fast de inte är tillräckligt snabba i vändningarna.

Timing?

Hörde på nyheterna i morse och läser nu i DN att regeringen går vidare i sin privatiseringsiver. Har de ingen självbevarelsedrift? I både DN och SvD går det dessutom att läsa om arbetsförmedlingens prognos för utvecklingen under nästa år. Det behövs verkligen en motvikt i politiken, för att flytta fokus dit där det hör hemma.

Ja, vore det inte bättre om regeringen fokuserade på jobb-frågan istället för att låta sin ideologiska utförsäljningsvåg svepa vidare över Sverige. Visst låter det fint att tillgängligheten i glesbygden inte ska urholkas. Men se på Posten, de har ett omöjligt uppdrag . De ska både vara ett vinstdrivande företag samtidigt som de har uppdrag att leverera service i hela landet. Gör inte Sverige samma björntjänst när det gäller läkemedelshanteringen.

Ljusglimt i vintermörkret

Läser i DN att Tantogården efter nyår ska få bli en samlingsplats för ungdomar. Visserligen i avvaktan på att marken behövs till något annat men, det känns onekligen som att den borgerliga majoriteten i Stockholms stad i alla fall vet att de är de som styr. I min hemkommun pågår för fullt diskussioner kring en viktig barn- och ungdomsverksamhet (Skutans gård) och moderaterna (framför allt) hukar bakom oppositionen... Vilket nog får betecknas som märkligt, ja menar, vem kommer tro dem? De har ju inte precis rosat marknaden med att gå oppositionen till mötes i fråga efter fråga, nej avslag på motioner är standardsvaret. Nej, Majoriteten har (ursäkta uttrycket) verkligen tomtar på loftet...

Ljuset i vintermörkret lokalt stod i stället handikapprådet för när tillgänglighetspriset delades ut till tre olika pristagare, det lokala hotellet, handikappsamordnaren och sist men inte minst en viktig barn och ungdomsverksamhet i Jordbro, Jordbrogården. Den sist nämnda förtjänar verkligen att uppmärksammas.

Grattis alla tre och en extra kram till Jordbrogården!

Brobyggande

Läser i DN om alla de pengar som satsas på exempelvis lunga gatan, vilket sparar ännu mer pengar åt samhället. Egentligen är det inget märkvärdigare än att de ger ungdomar en uppgift och ett ansvar. Men det är väl å andra sidan kärnan i att vara innanför i stället för utanför, att vara värd ett förtroende.

Det som jag ändå saknar i allt prat om innanför och utanför är en strålkastare i de klyftor som finns och som den borgerliga politiken gör både bredare och djupare. Verksamheter som exempelvis lugna gatan bidrar på sätt och vis till att minska klyftorna i samhället och den verksamheten behövs. Samtidigt är det lite beklämmande att ingen funderar över den lite större bilden. Ett samhälle med minskade klyftor borde också leda till ett lugnare och mindre kriminellt samhälle. Om alla kan äga en platt-TV så finns det ingen anledning att stjäla den.... eller? Visst det löser inte alla problem, men i varje fall vissa.

Det sägs att tillfället gör tjuven, men är det inte också en fråga om förutsättningar för att kunna välja ett annat liv. Varje krona satsad på att bygga broar för att minska klyftorna i samhället är en investering i ett gott samhälle. Glädjande då att läsa i SvD att det finns ett alternativ till den borgerliga regeringens klyftvidgande politik.

Lucka 5

Lucköppningen i regeringens egen julkalender avslöjade i dag ett krispaket. Efterlängtat så här inför julen och inte minst inför det stundande nyåret.

Den fråga som alla ställer sig nu är om detta kommer att räcka till? Experterna tvekar (läs i DN och SvD). Framtiden lär väl så småningom utvisa huruvida detta paket var det som vände vågen. Jag är också tveksam till om det inte trots allt är för lite och för sent, men vad värre är; vad händer med regeringens trovärdighet.

Så sent som i början på veckan var näringslivsministern Maud Olofsson helt främmande för behov av att vidta åtgärder. Klart man undrar vad som hänt under denna vecka som helt plötsligt får regeringen att överge sin budgetrigida hållning. Fortfarande finns en stor risk för att klyftorna i samhället kommer öka, mellan de som har och de som inte har. De som blir arbetslösa kläms åt och de av oss som har turen att ha ett jobb ska väl inte hålla på att bråka om löneökningar.... Kanske får regeringen som den vill till slut, när rädslan för att förlora jobbet tar över.

Ja, förr eller senare lär tomtefar visa vad som döljer sig innanför "rocken", några kommer att jubla och andra kommer att förfäras av att den beskedlige tomten, inte var fullt så oskyldig...

Guldläge!

Denna kulna decemberdag, när Volvos framtid debatteras, finns det i alla fall något att glädja sig åt. Att bragdguldet delas ut med hänsyn till idrottslig prestation och inte tar hänsyn till eventuell funktionsnedsättning.

För er som undrar hur sådant är möjligt, rekommenderar jag läsning av statuterna för SvD:s bragdmedalj.

Grattis Jonas Jacobsson!

Skolomsorger!

Läser i DN om förmodat skärpta krav på skolmaten. SvD skriver om att skolhälsovården i hela Stockholms län skall granskas. Båda sakerna är i och för sig bra, samtidigt är det beklagligt att det ska behövas skärpta regler och en särskild granskning av skolhälsovården.

I min egen kommun slog revisorerna larm i december 2007, de konstaterade i sin rapport att barnen riskerar att fara illa. Majoriteten kontrade med att, - men ingen har ju farit illa! Detta visar på en förvånande slapphet, en nonchalans över barnens behov av en trygg och säker miljö. Vi vuxna accepterar inte en dålig arbetsmiljö och genom kollektivavtal finns det för de flesta en företagshälsovård. Varför ska barnen ha det sämre? Vi är skyldiga barnen bättre helt enkelt.

När det gäller maten är det så självklart att barnen behöver ha en god och näringsriktig lunch, gärna också frukost. Förutom för orken och inlärningen är det också en fråga om att tidigt lägga fast goda vanor.

Nationalism?

Läser både i DN och i SvD om demonstrationer som genomfördes på olika håll i landet igår. Jag kan inte låta bli att bli en aning fascinerad. Varför demonstrerar nationalister den 30 november, Karl XII dödsdag? Den kung som genom misslyckade krigsäventyr förlorade stora landområden. Det känns inte som en helt genomtänkt förebild för de så kallade nationalisterna.

Nej inse då hellre att nationen har sin begränsning och att klotet är runt. Ska världen bli en bättre värld lär vi behöva samarbeta mer och motarbeta varandra mindre, inte minst med tanke på den klimatkris vi befinner oss mitt inne i.

Kreativitet

Var är majoritetens kreativitet? Oppositionen kan uppenbarligen ta på sig tänkarhatten och kreativt komma med både små och stora förslag. Alla förslag kostar ju inte heller mängder med pengar.

Läste på SvD om förslaget att staten skulle betala sina räkningar snabbare än vanligt. Det kanske är ett bra sätt att hjälpa framför allt småföretag som levererar varor och tjänster.

Läser på DN om några förslag till, som sänkt arbetsgivaravgift för just småföretagare. Jag konstaterar att det är så här riktade insatser ser ut.

Fram för mer kreativitet!

Samordna vad?

Det är ju jättebra att regeringen har utsett ett antal valselsamordnare, frågan som dock återstår är vad de ska göra. Enligt Maud Olofsson finns det ju resurser, frågan är ju bara var och om de räcker till. När jag läser dagens artikel i SvD, verkar det vara mycket som är oklart.

För egen del är jag tveksam till om regeringen gör allt de kan och om inte dessa nyutsedda samordnare får ett helt omöjligt uppdrag. Inom arbetsförmedlingen behövs det till exempel mer resurser, inte bara i termer av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan framför allt behövs det personal.

Den bransch som allra snabbast behöver få ett antal positiva besked från regeringen är byggbranschen. Detta borde även för regeringen framgå med allt klarare tydlighet för varje dag som går. I dagens DN och SvD kan man läsa om både individuella och strukturella effekter av att byggbranschen tvärnitat. Det behövs sedan ytterligare ställningstaganden från regeringen för att hålla hjulen igång även inom andra branscher.

Det som behövs nu är riktade insatser av olika slag, de generella åtgärdernas tid är förbi, annars är risken att Sveriges ekonomi och inte minst regeringens politik faller ihop som ett korthus.

Samband?

Läser i DN att den ständigt pågående krisen, klimatkrisen, åter finns med i det mediala medvetandet. Jag är stolt över att Fackförbundet ST har tagit fram en bok som heter "Klimatsmarta arbetsplatser". Den boken är ett steg på vägen för att utveckla arbetsplatsen och göra den klimatsmart.

Den ekonomiska krisen är långt ifrån över och fortfarande verkar den Svenska regeringen vilja avvakta... I stället för att ta till sig de synpunkter och idéer som presenteras, väljer regeringen att sticka huvudet i sanden. Senast i debatten mellan Maud Olofsson och Tomas Östros i SVTs morgonprogram. Där konstaterar Tomas att de som blir arbetslösa dessutom kommer att tappa sitt jobbskatteavdrag vilket för dem innebära en skattehöjning när inkomsterna sjunker, till detta hade Maud inget svar.

Den ekonomiska krisen i all ära, men klimatkrisen rullar också på om vi ingenting gör. Här finns nu en möjlighet för regeringen att göra mer för att möta båda dessa kriser, inte minst genom satsningar på forskning och utveckling, ROT-avdrag, stimulans av energibesparande åtgärder etc. Låt inte klimatfrågan reduceras till de arbetslösas ekonomi, eller när regeringen en förhoppning om att importen därmed skulle komma att sjunka? Regeringen kan ju också fundera på de förslag som TCO presenterat, läs gärna också på dagens arena.

Frågan är vilket ekonomiskt och klimatmässigt fotspår regeringen vill lämna efter sig?

Felstavat?

Det är möjligt att jag kan för lite om både FRA och IPRED. Men utifrån det som går att läsa i bland annat SvD börjar IPRED mer likna IPREN, något som ska föreställa intelligent för att stilla värken i nätet... Hur svårt ska det egentligen vara att garantera upphovsrätt och integritet? Frågan lär väl fortsätta.

För övrigt föreslår stavningskontrollen "IFRED" när den prövar "IPRED"...

Är det köpfest?

Kan inte avhålla mig från att kommentera Maud Olofssons senaste utspel i lågkonjunkturens Sverige. I radion hör jag henne uppmana till byggnationer och investeringar i energibesparande åtgärder, motiven är enligt henne två:

1. Det är lönsamma investeringar på sikt.
2. Det gäller att passa på nu när arbetslösheten är hög.

Den första punkten kan jag ställa upp på, men den andra? Hur tänker hon nu? Jo, hög arbetslöshet = lägre löner = köpfest på arbetskraft. Det känns väl fint att vår vice statsminister i den kollektivavtalskramande regeringen tar bladet från munnen och bekänner färg. De för ingen politik för arbetare, möjligen för de som har arbete. En liten men ack så viktig skillnad, du är bara en tillgång för dem så länge du har ett arbete, förlora det och du förvandlas till en belastning.

Så elegant sluter Maud cirkeln kring attackerna på arbetslöshetskassorna, fackföreningarna och kollektivavtalen.

Samtidigt läser jag i SvD att Skanskas styrelseordförande Sverker Martin-Löf efterlyser handlingskraft från regeringen. Ja vad väntar de på? Att ännu fler ska bli arbetslösa?

Ännu ett i raden...

Varje dag kommer fler och fler tecken på att nedförsbacken in i lågkonjunkturen blir brantare och brantare. Senast läser jag på DN och i SvD om det varsel som Skanska lagt, bara ytterligare en i raden. Byggindustrin saktar in och om inget görs kommer den så småningom stå stilla, vilket gör att många människor kommer drabbas av arbetslöshet. Ja, du läste rätt, drabbas av arbetslöshet. Den här typen av konjunkturell arbetslöshet är inget där enskilda arbetslösa kan sägas "skylla sig själva", det handlar om yttre krafter.

Regeringen måste nu gå från ord till handling, det räcker inte längre att få Svenska folket att göra "uppror" mot bankerna. De åtgärder som hittills vidtagits andas minst sagt desperation, regeringen har tvingats inse vad det kan innebära när nästan en halv miljon lämnat arbetslöshetskassorna. Det är dags för regeringen att ompröva arbetsmarknadspolitiken och de ekonomiska experiment som de ägnat sig åt. Prata med Byggnads de kanske har lite erfarenheter som kan vara av intresse för en villrådig regering.

Ta chansen och investera inför kommande konjunkturuppgång. Investera i kunskap, forskning och varför inte i framtida energilösningar. Detta kan både mildra lågkonjunkturen och framför allt göra att arbetskraften är redo när konjunkturen vänder.

BoSmart!

Carin Jämtin (s) visar sig åter vara härligt lyhörd och kreativ. Läste i SvD om ett antal idéer som hon presenterar för en hållbar bostadspolitik i Stockholm. Tanken om ångerrätt vid ombildning tycker jag visar på en lyhördhet för den oro som flera kanske känner nu när räntorna stiger, priserna sjunker och "klippet" riskerar att bli rena "klabbet".

Dessutom handlar det i grunden om att planera för den bostadsbrist som troligen kommer att följa efter denna lågkonjunktur. En ny generation ska så småningom ut på bostadsmarknaden och då måste det finnas bostäder, framför allt hyresrätter.

Fram för fler bra förslag om hur vi ska kunna möta framtida behov.

Återupptäckt?

Hittar glädjande nyheter i SvD där Ilija Batljan kommunalråd (s) i Nynäshamn tycker att det vore dags att återupptäcka Muskö. Varför inte som ett marint utvecklingscentrum.

Jag tror att det vore bra för Muskö och för oss som bor där, för visst vore det synd om bergrummen och anda utrymmen skulle läggas i malpåse bara för att marinen omlokaliserats.

Jag ser med spänning fram emot den utvecklingspotential som varit dold för omvärlden och som nu är redo att ta klivet ut. Detta är inte minst en chans till fler arbetstillfällen inom den marina sektorn.

Eldfängt - långt i från befängt!

Läser i SvD om reviderade krav i jakten på nya brandmän. Helt klart framgår i artikeln att de krav som ställts idag inte alltid är kopplade till de krav som är motiverade utifrån arbetsuppgifterna. Det är på tiden att kraven ses över. Det är inte endast kvinnor som kommer till korta idag och som kan komma i fråga i framtiden.

Det är med andra ord inte fråga om att sänka kraven enbart för att få in fler kvinnor i kåren, det handlar om att säkerställa att kraven är ändamålsenliga. Jag tycker att det är viktigt att kraven motiveras utifrån arbetsuppgifterna, vilket gynnar både kvinnor och män. Åsa Jansson, brandman i Södertörns brandförsvarsförbund säger att "-Den fysiska styrkan är viktig, men att tunga moment ofta kan lösas gemensamt på en olycksplats eller med hjälpmedel. Hon visar upp en cylinder som används för att bända loss människor vid bilolyckor, och säger att det hör till de tyngre redskapen. – Men om vi blir fler kvinnliga brandmän kan vi kanske påverka tillverkarna. Lättare verktyg gynnar ju alla brandmän. "

Vem vet, kanske öppnas det en helt ny marknad för att ta fram bättre hjälpmedel, som precis som Åsa säger kommer både kvinnor och män till godo.

Det är fuskigt!

I SvD fortsätter skriverierna kring hårdare tag mot fusket i kollektivtrafiken...

Jag tycker i och för sig att alla ska göra rätt för sig och betala sina avgifter. Kunde det inte vara bättre att återinföra enhetstaxan och göra det attraktivt för fler att åka kollektivt. Då kanske fler av de som idag "fuskar" också skulle betala för sig?

Ur ett miljöperspektiv vore det dessutom bättre om ännu fler kunde attraheras att åka kollektivt. Enhetstaxan är en viktig pusselbit, liksom tillförlitligheten, inte minst för oss som bor en bit ut i länets mer perifera delar. Det är helt enkelt en fråga om att få livet att fungera och då måste bussar och tåg gå och komma fram i tid.

Det är riktigt "fuskigt" att det känns billigare och tryggare att ta bilen än att åka kollektivt.

Årstider på arbetsmarknaden

Sitter på tåget från Köpenhamn på väg hem från en nordisk träff med fackliga kamrater. Mina tankar vandrar iväg och jag funderar över fackföreningarnas "makt" i skenet av det som händer ute i den stora världen... Jag kan inte undgå att reflektera över vad som händer när finansmarknaden får "stora darren". Bankerna springer benen av sig till riksbanken som med allvarsam min tar emot och ställer upp (för allas vår skull). Vanligt folk, du och jag, får som vanligt själva se om vårt hus. Fortfarande finns det arbetslöshetskassor och fackföreningar att söka sin tillflykt till. Vad skulle ha hänt om lågkonjunkturen hade låtit väntat på sig lite till och den nuvarande regeringens politik hade tillåtits frodas ytterligare en tid. Hade det då funnits någon fackförening och någon arbetslöshetskassa kvar?

Det finns de som tillskriver fackföreningarna i Sverige en stor makt, ofta beskrivs den dessutom som orimlig. Men ingen har någonsin sagt att det är orimligt att de fackliga organisationerna är med och tar ansvar när verksamheter hamnar i svårigheter och av marknaden tvingas rationalisera bort delar av sin personal. Läser i DN om fler konkurser och de ökade varslen och att fler och fler tjänstemän också drabbas av detta. SvD ger tips om hur man ska klara att bli av med jobbet.

I Sverige (och i Norden) ska vi vara stolta över de fackföreningar vi har, vilka byggs upp av enskilda individer som sluter sig samman för att påverka såväl sin dagliga arbetssituation och som tar ansvar när marknaden sviker, och går in i höstmörkret mot midvinter innan en ny vår gryr.

Trick or treat...

Så har det då blivit dags för en av årets riktiga konsumtionshelger, haloween.... nu ska tankarna fjärmas från lågkonjunktur till inköp av nya maskeraddräkter, varulvständer och spindelnät. Men det är inte bara vi vanliga dödliga som får påhälsning utanför vår dörr...

Finansminister Borg plingar nu på bankdirektörernas dörr: "-Trick or treat..." säger Borg. Valet för bankdirektörerna verkar stå emellan att släppa bonusarna eller att (kanske) bli utsatta för något trick från regeringen...

Tja, så gick det väl med den vänskapen...

Buss på bara!

Handlingskraft?

Läser på DN att EU-kommissionen kommer presentera en åtgärdsplan för att stimulera sysselsättningen. Det är naturligtvis bara ett ramverk, sedan måste medlemsländerna själva göra grovjobbet. Trots detta tycker jag att det är bra, det kanske kan sätta lite fart på regeringen. De måste inse att det inte går att luta sig tillbaka och hoppas på att marknaden löser jobbfrågan.

Med tanke på de varsel som lagts är det angeläget att regeringen tänker till. Lägg därtill de som kan bli av med jobbet utan att det varslas så det syns, de som har vikariat som inte förlängs etc. Det behöver tillföras arbetsmarknadspolitiska resurser mer långsiktigt, det handlar inte om några enkla snabba lösningar med hjälp av lite överföring av medel mellan olika anslag. Några få tips i all enkelhet... som en början på den nationella åtgärdsplanen:

1. Ge arbetsförmedlingen resurser för att anställa fler arbetsförmedlare.
2. Avsätt resurser för arbetsmarknadsutbildning (både för utbildningen och för aktivitetsstöd).
3. Skapa möjlighet för att kombinera SFI-undervisning med arbete/praktik.

Flyttdags?

Läser på DN om de logistiska problem som uppstått när lärarhögskolan ska återinförlivas med resten av Stockholms universitet. Förutom att man kan fundera över beslutet i sig att åter koncentrera allt till universitetsområdet (det finns säkert bra och mindre bra saker med det) så är det just det där med logistiken. Hur svårt kan det vara? Beslutet att flytta kom väl inte precis över en natt och då borde man väl kunna planera en flytt så att det stör verksamheten så lite som möjligt. Men kanske är det precis som när man själv byter bostad. Det är roligt att tänka på det nya och planera, det tråkiga är att packa flyttkartonger. Följaktligen står man där på flyttdagen med ett antal saker som inte hittat ner i någon flyttkartong och hela logistiken pajar.

Annan logistik som riskerar att paja är regeringens planering för tillväxt och arbetslöshet de kommande åren. Läser på ekonomisidorna att Robert Bergqvist, chefsekonom på SEB anser att regeringen är för positiv i sina bedömningar. Jag är benägen att hålla med, det känns som att de uppvisar klara symptom på förnekelse. Visst, det blir inte bättre för att man ständigt och jämt pratar om hur eländigt det är. Men det är ändå viktigt att de vågar se sanningen i vitögat och ta beslut utifrån hur verkligheten är och inte hur de skulle önska att verkligheten såg ut.

Det är med andra ord dags för regeringen att börja planera flytten från Rosenbad redan nu...

Bakvänt?

Läser i DN om budgetdebatten i Stockholms stadshus.

Noterar följande:
I Stockholm talar (fp) om att det är viktigt med skatter på en rimlig nivå, då det är "...betydligt dyrare att bo och leva i Stockholm än i andra städer." Rimligen borde ett sådant uttalade också leda till slutsatsen att även välfärden i Stockholm kostar mer (totalt sett)... Vilket innebär att det behövs skatteintäkter för att finansiera det hela.
Jag konstaterar att budgetdebatter ibland blir lite bakvända.

Dessutom talar (m) oförblommerat om lågkonjunkturen. Vilket är helt motsatt jämfört med debatten om delårsbokslutet i min hemkommun, där (m) inledningsvis vägrade att ens erkänna lågkonjunkturens existens...

Way to go!

Läser på DN-debatt om majoriteten i Stockholms stadshus som nu försöker hitta förklaringsmodeller till att de vänt på klacken i fråga om ombildning av allmännyttans hyresrätter. Jag får nästan uppfattningen att de inte vill uppfattas som inkännande, lyhörda och ansvarstagande, för det är väl egentligen den positiva vinkeln på detta. De har helt enkelt förstått att deras militanta hållning i den här fråga inte går hem och nu har de ändrat sig. I övrigt går det att i DN läsa om att det tar tid innan det kommer bromsas upp och att förslaget både får "ris och ros", var väl inte annat än väntat. Helt klart är också att alla verkar vara överens om hur mycket nybryggnation som ska göras under mandatperioden.

Jag ser fram emot att även den moderatstyrda majoriteten i min egen kommun gör halt och tar ansvar. Det viktiga är att det byggs fler bostäder, det är viktigare att bygga nytt än att ombilda redan byggda hyresrätter. I min egen kommun har det satts upp mål för befolkningsökningen. För att detta ska vara möjligt att uppnå, måste potentiella kommuninvånare naturligtvis ha tillgång till bostäder. Därför är det nödvändigt att flytta fokus från ombildning till nybygge. Bygg nya hyresrätter, bostadsrätter och egna hem, alla boendeformer får plats.

Tappade sugar - kastade stenar

Läser nu på kvällskvisten i DN om undersökningen som kommunal gjort bland sina busskörande medlemmar om den arbetsmiljö som många lever i dagligen. 58 % som uppger att de fått saker kastade på bussen som de kör (klicka här för att komma till undersökningen). Artikeln konstaterar att fler fritidsgårdar kan vara en lösning på problemet, flera ungdomar kastar grejer på bussarna för att de är sysslolösa.

Kan man göra annat än sucka. Den kreativitet och energi som uppenbarligen finns hos dessa ungdomar borde väl kunna användas bättre. Fram för fler mötesplatser, där ungdomar kan hitta positiva saker att göra men sin energi, men det är inte nog.

Dessutom behövs det nog ett bättre samarbete mellan flera aktörer i samhället. Både mellan SL, kommunerna, skola, polis men också med föräldrar. Dessa barn och ungdomar har förmodligen någon förälder någonstans som säkert undrar (eller borde undra) vad "pyret" har för sig. Återupprätta föräldrarollen, en vuxen person som sätter gränser och som bryr sig om. Vad finns det för stöd för föräldrar i dagens urbaniserade samhälle? De som inte har sina släktingar i närheten kanske skulle behöva en mötesplats de också där de kan diskutera föräldrarollen, utan att behöva känna sig misslyckade för att de inte själva har alla svar. Det är inte bara barn som kan behöva fångas upp tidigt, även deras föräldrar kan behöva stöd.

Veckopeng till alla!

Läser på DN i dag om effekter av den ungdomsfientliga politik som drivs i Stockholms stadshus. Effekterna lär blir synliga vart efter som verksamheter som ger utrymme för ungdomarnas egen kreativitet minskar. Mötesplatser som är tillgängliga oavsett om och hur stor "veckopeng" man har. Mötesplatser har alltid och kommer alltid att vara viktiga.

Det känns beklämmande att politiker väljer att bekvämt luta sig tillbaka och konstatera att det är ungdomarnas egna behov som styr, när det i stor utsträckning är just de väletablerade och penningstarka som tar chansen att ge uttryck för sitt behov. Politiken måste ha förmågan att också lyssna in de, vars röster inte dånar på facebook eller liknande.

I min kommun pågår ett arbete med ett ungdomens hus, jag är bekymrad. Jag ser risken att detta också blir ett aktivitetshus av vuxna för ungdomar, i stället för att vara en arena där ungdomarnas egen kreativitet kan komma till uttryck. Det är inte heller så att en försvunnen mötesplats per automatik kan ersättas av en annan aktivitet. Jag är inte någon grundmurad pessimist, men har samtidigt svårt att se framför mig att ungdomar från Jordbro skulle åka till nya ishallen i Torvalla för att öva konståkningspiruetter.

Nu bränner det till...

Har i kväll både läst i DN, SvD och hört på radion och sett på TV om Volvos varsel. Även om det är ett historiskt stort varsel uppfattar jag inte Volvos varsel i sig som det mest slående, inte heller att de anställda är oroliga och upprörda. I stället fångas min uppmärksamhet av den vanligtvis så gladlynte Maud Olofsson, som denna kväll i stället är klädsamt nedstämd. Hon hyllar bilindustrin, pratar om forskning och utveckling, om resurser som finns på arbetsförmedlingen, försäkringskassan (de varslade är väl inte sjuka? Ännu). Det enda jag hör är "jada, jada, jada". Alla vet att de resurser som arbetsförmedlingen har för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är uppbundna gentemot regeringens favoritåtgärd "Jobb och utvecklingsgarantin". Men vad vet jag kanske har det historisk hänt att det får föras pengar mellan anslagen... Finns det några i hemlighet utställda löften om fler platser nästa år...

Att regeringens överkucku dessutom med sänkta ögonbryn och en amper uppsyn, jiddrar om omställningsförsäkringar via kollektivavtal och om att Volvo måste ta sitt ansvar, visar hur lite han förstår av den svenska modellen. En konjunkturfluktuation kan hanteras av parterna, men en strukturell smäll av stora mått kräver insatser från samhället. Lämpligen i form av arbetsmarknadsutbildning, som ger möjlighet att skola om sig.

Så sluta sura över att det går dåligt för Sverige och att ingen förstår er, ta ansvar och inför en aktiv arbetsmarknadspolitik värd namnet. För övrigt bloggade Krassman här om dagen apropå vikten av samtal över blockgränserna, rekommenderas.

Moderat krismedvetande

Bolånekris, börsras, bankkris, finanskris etc. Alla dessa ord som nu pumpas in i våra medvetanden, kan man bli annat än trött. Det är möjligt att krismedvetenheten ännu inte är tillräckligt stor och att det finns mer som behöver göras. Men handen på hjärtat, hur många av oss känner sig direkt berörda? Visst även mina surt förvärvade slantar som jag lagt undan i fonder är färre än de var för ett halvår sedan, men jag hade inte tänkt sälja nu i alla fall.

Intressant är att borgerlighetens höjning av insättningsgarantin som ska verka lugnande för småspararna, faktiskt skickar en helt motsatt signal. Så frågan är hur man ska göra med sina sparade slantar?

Bättre då att Borg äntligen reagerar mot de höga lönerna och framför allt knepiga bonussystemen inom bankvärlden. Inte en dag för tidigt, vanligt folk har tyckt så länge, så detta kan nog vinna gehör. Jag instämmer i bloggaren Mikael Wendts gratulation "Grattis, det har vanligt folk gjort länge, välkommen till verkligheten".

Det blir intressant att följa konsekvenserna av att Borg så tydligt uttalar att löner och bonusar inte enbart är företagens ensak. Frågan är hur Svenskt Näringsliv kommer att ställa sig till detta, kanske är det efter detta slut på deras partistöd till Moderaterna.

Oanade bieffekter?

Läste på SvD och i DN att Stockholms Stad gör "halvhalt" när det gäller utförsäljningar av allmännyttan. Inte för att de kommit på bättre tankar utan för att "Finanskrisen innebär svårigheter att göra genomarbetade affärer". Tja, det handlar nog snarare om att möjligheten till snabba klipp har minskat radikalt.

Detta kanske för det goda med sig att debatten kring både utförsäljning av allmännyttan och marknadshyror hamnar i lite mer realistisk dager. För hur kan det vara så att ett av de bärande argumenten för utförsäljning har varit valfriheten att äga just den bostad som man för tillfället hyr, när statistiken visar att det är försvinnande få om bor kvar efter ett år.

Inte är det kul med finanskris, men inget ont som inte har något gott med sig. Kanske skapas det i alla fall en bra möjlighet till reflektion för så väl enskilda som för utförsäljningsivrarna.

Kalla fötter?

I dagens SvD läser jag åter om oron kring vad som kan hända i tider av lågkonjunktur, när så många lämnat A-kassorna. Jag är inte förvånad över de halmstrån som regeringen nu greppar efter, för att dämpa de negativa effekterna för både individer (och kommunerna) om personer som blir arbetslösa saknar inkomstrelaterad A-kassa. Frågan är väl bara om det inte vore på sin plats att erkänna att det var en onödig och synisk omväg som regeringen tog och som de nu måste backa från. Politiken liknar kvarglömd fallfrukt, snart är det inte bara nattfrosten som biter i skalet, snart sänker sig vintermörkret över arbetsmarknaden.

När statssekreterare Eva ­Uddén Sonnegård på arbetsmarknadsdepartementet på E24 får frågan "Hur ser ni på läget?" svarar hon "-Varslen ökar, men från en låg nivå. Man måste avvakta och se vad som faktiskt händer. Många omfattas av trygghetsavtal om de blir uppsagda. Vi har också satsat ordentligt med resurser på ­Arbetsförmedlingen."

Visst måste man se vilka varsel som verkligen omsätts i uppsägningar och visst på de flesta ställen finns också någon form av trygghetsavtal (kollektivavtal mellan fack och arbetsgivare). Men det som förvånar mig är den sista delen, vaddå ordentliga resurser till arbetsförmedlingen? Det har genomförts en megaomorganisation i rasande tempo. Inga extra pengar för att täcka de kostnader som uppstår i samband med en omorganisation, däremot ett sparbeting på 500 miljoner kr. Hur detta kan sägas vara en satsning är verkligen både förvånande och upprörande. Med tanke på att arbetsbördan med största sannolikhet kommer att öka, borde det självklara vara att tillskjuta resurser för att anställa fler arbetsförmedlare. Detta behöver också kombineras med olika insatser för att stärka de arbetslösas möjlighet att finna och få ett nytt arbete.

Det arbetsmarknaden behöver när det gungar, är en tilltro till att det politiska systemet har förmåga att hitta stabila lösningar som ger goda effekter på lång sikt, inte bara för dagen.

Spännande möten i Karlstad

Är just nu på turné i Värmland. Som ledamot i förbundsstyrelsen är jag ute och pratar om STs senaste arbetsmiljörapport. Hittills har jag fått träffa medlemmar som arbetar på Försäkringskassan, Länsstyrelsen, Skatteverket, Räddningsverket, Polisen, Karlstads universitet, Konsumentverket, Migrationsverket och inte minst medlemmar från min egen avdelning Arbetsförmedlingen.

Jag slås åter av tanken på vilka många olika sätt som vi inom de statliga verksamheterna, på statens uppdrag arbetar i medborgarnas tjänst. Alla de uppgifter vi har att utföra är inte alltid populära, men de styrs faktiskt ytterst av våra folkvalda. Gillar man inte det uppdrag som olika myndigheter har att utföra, är det faktiskt ytterst på den politiska nivån som det i så fall behöver förändras.

På tal om ovan nämnda arbetsmiljörapport, en av de frågor som lyfts fram är problem som rör yttrandefriheten. Är det "högt i tak", eller? Mina statliga kollegor tycker enligt undersökningen i oroväckande hög grad att de inte fritt kan använda sin grundlagsskyddade yttrandefrihet.

Vad gör det? Kanske någon undrar. Förutom att det är inskränkande för individen finns dessutom risk att det på ett negativt sätt påverkar utvecklingen av de statliga verksamheterna. Konkreta förslag till förbättringar kanske inte förs vidare (ytterst till den politiska nivån) i värsta fall är det medborgarna som förlorar. Därför är det viktigt att även den politiska nivån vårdar de kärleksfulla kritiker som faktiskt värnar verksamheten för medborgarnas bästa.

Läs också nyhetsartiklar om mina kollegor i Dalarnas- och Kalmar län samt en artikel i ST-press.

Enögda politiker?

Bara så cool, läste i DN om ungdomshuset Cyklopen. I min kommun jobbas det för ett ungdomens hus, ingången verkar dock vara en helt annan, den moderatstyrda majoriteten verkar vilja servera någon form av färdigt aktivitetspaket för ungdomarna. Personligen tilltalas jag mer av att ge ungdomar förutsättningar att själva vara med och successivt forma verksamheten. Det ger den mer liv och tillåter en förändring över tid. Fram för mer folkrörelsearbete, bemyndiga ungdomarna att genom möjlighet till egna initiativ utvecklas och växa.

På samma tema är det citat som Krassman i sin blogg fångat upp från SVT. Konstaterar att för vissa åtgärder finns det hur mycket resurser som helst oavsett resultat... Enögt var ordet.

Lyft för arbetsmiljön?

Läste i DN om de arbetsmiljöproblem som följer av slarvet med märkning av bagage tyngre än 20 kg. Tänk att det ska vara så svårt att få även så till synes enkla grejor att fungera, som att sätta dit en orange lapp för att markera tyngre bagage. Resultatet är att personalen (genom facket) måste vända sig till Arbetsmiljöverket.

Enligt Conny Petrini, vice ordförande i Transport-arbetarförbundets underavdelning Civila flygpersonalens fackförening (CFF) på Arlanda har det dessutom "hänt flera gånger att personal har skadat sig när de har missbedömt vikten på bagaget. Om inte märkningen för tungt bagage finns gäller inte heller alla försäkringar vid en eventuell skada".

Bristande bagagemärkning är bara en av alla saker som Arbetsmiljöverket förväntas titta på. På Arbetsmiljöverkets hemsida står det bland annat "Vårt mål är att minska riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet och att förbättra arbetsmiljön ur ett helhetsperspektiv, det vill säga både när det gäller fysisk, psykisk som social och arbetsorganisatorisk synpunkt. "

Tänkte regeringen på detta när de drog bort betydande resurser från Arbetsmiljöverket. De har visserligen lagt tillbaka lite pengar, men långt i från tillräckligt. Var och en förstår att om detta mål ska kunna uppnås, måste det till mer resurser.

Höj - sänk - sänk?

Fantastiskt att ledaren i SVD undviker att ta upp det intressanta problemet att regeringen inte har beslutat sig för att ta bort kopplingen mellan nivå på avgiften och antalet medlemmar i respektive A-kassa/antalet arbetslösa medlemmar. Det var ju denna intellektuella kullerbytta som skulle få de som jobbar att sänka sina lönekrav...

Detta är intressant därför att regeringen nu vill ta bort kraven på arbete för att få inträde i A-kassan, även den som är arbetslös, sjukskriven etc. ska kunna bli medlem i en A-kassa. I och med detta borde rimligen kopplingen till mängden arbetslösa i respektive A-kassa tas bort och detta skulle betyda att avgiften skulle kunna sänkas ytterligare.

Vore det så hemskt!?

Protestera mera!

I DN i dag kan vi läsa att det exakt på dagen är sju år sedan Dawit Isaaks, brutalt väcktes på morgonen och fängslades, utan rättegång sitter han alltjämt fängslad.

Sju år är en lång tid, exempelvis lika lång tid som det tar att få börja första klass. Det sägs också att det tar sju år för att bli en fullfjädrad sushi-kock. Sju år ska det också ta för alla celler att förnyas. Det finns alltså saker som beroende på ståndpunkt är viktiga och mindre viktiga som tar sju år. Jag kommer inte ifrån att det trots allt känns tröstlöst att det fria ordet ännu inte är en självklarhet runt hela klotet och att människor ska behöva sitta fängslade för rätten att få uttrycka sig.

Heidi Avellan politisk chefredaktör på Sydsvenskan uttryckte sig så bra i DN idag "- Det fria ordet är inte bara något för oss journalister, det är en del av demokratin. Vi måste verka för demokrati."

Vill du göra en egen insats, skriva på protestlistan.

Penningregnet fortsätter?

Min mamma lärde mig att när man får något så ska man tacka, även om det inte alltid är så mycket att tacka för... därför Tack!

Närmast tänker jag på den eventuella 50-lapp som a-kasseavgiften ska sänkas med. Skrivningen i budgetpropositionen är så luddig att det är direkt svårt att utläsa om det verkligen blir en sänkning. Dessutom kommer den eventuella sänkningen först från 1 juli 2009, vilket ger en helårseffekt på hela 25 kr... Dessutom "fipplar" regeringen med medlemsvillkoret, i en ännu mer krystad skrivning, vilken i bästa fall kan tolkas som att jag bara behöver vara med i A-kassan i sex månader, för att kvalificera mig för en inkomstbaserad ersättning (under förutsättning att arbetsvillkoret är uppfyllt). Det verkar minsann som om de känner en oro för vad som kommer att hända under lågkonjunkturen.

Det vore helt klart renhårigare om de hade erkänt att det var fel att genomföra den chockhöjning av a-kasseavgiften som de gjorde förut och som har gjort att väldigt många (närmare en halv miljon) har lämnat A-kassorna och nu riskerar att hamna utanför i händelse av arbetslöshet.

Nej de fullföljer nu sin orättvisa politik där vinnarna är alla som arbetar och förlorare är arbetslösa, sjuka, pensionärer och studenter (om de inte arbetar)...

Vårdtid

Till alla de som tycker att Vårdförbundets strejk var onödig... Tja, enligt en artikel i DN blev det ett startskott för effektivare vård på kirurgakuten vid Karolinska i Huddinge. Det handlar om bättre kommunikation och ett tajtare arbetssätt. Förmodligen mer effektivt än borgarnas införda vårdval.

Tack alla sjuksköterskor som tog strid för era löner!

Nytrygghet?

På DN-debatt kunde vi härom dagen läsa om Svenskt Näringsliv och deras nya teorier om vad som orsakar ojämställda löner. Visst hisnar tanken; om vi alla (framför allt kvinnor) bara bytte jobb med varandra lite oftare skulle ojämställda löner snart vara ett minne blott... Jag trodde att alla var överens om att grunden för den lön som arbetsgivaren betalar är vilket jobb det handlar om. I så motto ska det inte heller vara skillnad mellan kvinnors och mäns löner för jobb som är lika/likvärdiga. Det som framskymtar i artikeln är att Svenskt Näringsliv anser att det i större utsträckning är marknaden (tillgången på arbetskraft) som borde bestämma lönen.

Därefter går de vidare till sin minst sagt ideologiskt färgade uppfattning (som de gärna vill upphöja till fakta) om att tryggheten på arbetsmarknaden i Sverige är allt för hög. Jag tror att det snarare är bilden av tryggheten som är allt för upphaussad. Sverige har en arbetsrätt som under lång tid har möjliggjort stora omställningar på arbetsmarknaden, detta har inte förändrats. Möjligen är det snarare en effekt av att visst propagandamaskineri nått framgång så att företag tror att det är omöjligt att säga upp anställda i händelse av att till exempel orderingången sviker... Fortfarande är det enkelt (och billigt) att säga upp människor på grund av arbetsbrist. Det som är svårt, är att göra sig av med anställda av andra personliga skäl.

Det som behövs på arbetsmarknaden är inte mer otrygghet. Kanske det snarare behövs en ny ansvarstagande arbetsgivarpart som intresserar sig för det verkligt livslånga lärandet. Detta skulle kunna bidra till att arbetskraften kan röra sig mellan olika sektorer och företag och hela tiden förädla sin kompetens, till värde för sig själv och alla andra.

Vad är värdet av pengar?

Nu har ett nytt år i riksdagen börjat och Fredrik Reinfeldt konstaterar att den pågående ekonomiska krisen i USA inte kommer att gå Sverige spårlöst förbi! Vi ska förväntas bli glada över skattesänkningar (som inte kommer alla till del). Samtidigt stiger inflationen och urholkar värdet på våra pengar. Regeringen har heller inte övergivit idén om att avgiften till a-kassan bland annat ska relateras till arbetslösheten inom respektive a-kassa. Regeringen förväntar sig att detta indirekt ska påverka alla oss som har arbete att kräva lägre löneökningar, för att undvika uppsägningar med påföljande arbetslöshet och därmed ännu högre avgifter till a-kassan. Hur underligt och förlegat detta resonemang är, behöver jag knappast fördjupa mig i.

För egen del anser jag att när arbetsgivaravgiften sänks, uppstår ett utrymme för löneökningar. Det otäcka är att det inte är helt klart vad jag borde lägga de pengarna på. Regeringen har inte varit lika tydlig med vilken del av arbetsgivaravgiften det är som sänks. Är det avsättningen till pensionen, a-kassan, sjukförsäkringen, arbetsmarknadspolitiken etc. Var kan vi förvänta oss försämringarna? Var förväntas vi själva se om vårt hus? Kommer alla kunna göra det!

Vad gäller de ekonomiska problem som världen står inför, finns det de som skrivit spaltmetrar om, jag nöjer mig med följande avslutande fundering...

Är det inte dags att ta bort SBAB från utförsäljningslistan? Även här kanske det är dags att göra om och göra rätt. Kanske är det bra att ha någon del av bankvärlden kvar inom statens hägn?

Vård i alla element?

Hörde i dag på nyheterna och kunde också läsa i DN om beslutet att ta bort läkarresursen i vår ambulanshelikopter och i stället placera en ny akutläkarbil i Nacka, då läkarna gör sig bäst på marken!? Vad ska man säga... För oss som bor i skärgården, eller på annat sätt har lång till ett sjukhus, representerar ambulanshelikoptern mer än en snabb transport. Det handlar om snabb och adekvat vård vilket faktiskt innebär räddade liv.

Har den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting verkligen tänkt över detta beslut? Enligt uppgift är det inte ens fråga om pengar, utan de har en uppfattning om att läkarna gör sig bättre på marken, men att de i undantagsfall ska kunna hämtas upp vid behov. Köttbenet som de borgerliga slänger ut till oss som bor och vistas i skärgården är att helikoptern enbart ska serva skärgården. Vän av ordning undrar om inte vi i skärgården också har behov av läkarresurser?

Dessutom vågar jag inte tänka på vad som kan hända om den nya akutläkarbilen fastnar i en av Stockholms alla trafikstockningar, helikoptern tar sig ju trots allt fram oavsett köer på marken.

Nej tänk om! Låt inte val av element lura er, där det finns personer som behöver vård, behövs också läkarresurser, eller som Ola Oljelund, medicinskt ledningsansvarig för ambulanshelikoptern i Stockholm säger "- Att rädda liv handlar om lagarbete. Vi är ett team, läkaren, sköterskan och akutpersonalen inne på sjukhusen. Tar vi bort läkaren fungerar inte hela vårdkedjan."

Utbildning för vem?

Jag har i dag varit på ett studiebesök på KTH i Haninge, trevlig miljö och trevliga människor och inte minst en stor utvecklingspotential. Under besöket träffade vi både studenter, lärare och ledning. Det är fantastiskt att höra om den verksamhet som under många år växt fram i Haninge. Inte minst den unika miljö som håller på att byggas upp för att forska om det livslånga boendet.

Frågor som dock infinner sig är vem som ska få utbilda sig i morgon och hur framtidens universitets- och högskoleutbildning kommer att se ut. Blir det enbart fokus på den forskningsinriktade högre utbildningen? Vad kommer att hända med den i vissa stycken mer praktiskt inriktade högre utbildningen, sådan som förser både näringslivet och den offentliga sektorn med viktig arbetskraft.

En annan sak som slår mig är vikten av att utbildningsväsendet håller jämna steg med samhället i övrigt. Förändringshastigheten ser inte ut att avta, snare tvärt om, därför är det livslånga lärandet fortfarande framtidens melodi. För att detta ska kunna fungera får utbildningssystemet inte stelna till. Det är oerhört viktigt att det inte byggs in vattentäta skott mellan olika typer av utbildning, var och en måste helt enkelt kunna kryssa sig fram i utbildningsvärlden efter behov.

Det hårda straffet...

Inga likheter i övrigt med filmen, annat än att det i hösta grad känns orättvist att människor väljs bort som arbetskraft på grund av att de varit arbetslösa eller sjukskriva en längre tid. Det är tyvärr inget nytt men TCOs rapport Jakten på superarbetskraften fortsätter! gör åter bilden tydlig - svart på vitt!

Regeringen borde tänka om, det måste till andra åtgärder för att dessa människor ska få arbete. Det räcker inte med tuffare krav när det gäller arbetslöshetsersättning och sjukpenning. Jag konstaterar att dessa människor blir straffade i dubbel bemärkelse, inte nog med att de är arbetslösa och/eller sjuka, regeringen vill dessutom att de ska skämmas. De arbetsgivare som ratar dessa människor är det ingen som pratar om.

Det hårda straffet är att vara sjuk, arbetslös och oönskad på arbetsmarknaden.

Jag har kapitulerat....

Jag har insett att det är dags att skaffa en blogg, en plats i rymden där funderingar kan göra mer än bara vegetera. Det händer mycket i världen som förtjänar att både reflektioner och kommentarer.

Blogga kommer jag att göra när andan faller på och kommentera både fackliga och politiska frågor.