Det rör på sig...

Idag skriver Robert Noord tillsammans med Lotta Grönblad, Jonas Nygren, Anna Ljungdell, Martin Nilsson och Thomas Johansson på DN debatt om behovet av en förnyelse av skolpolitiken. De menar att en ny skolpolitik också måste innehålla en förändrad syn på friskolorna.

Jag tycker att de på ett bra sätt lägger ett sunt fokus på skolans huvuduppdrag parat med vilket inflytande som kommunerna ska ha när det gäller friskolorna. Alla vill vi att skolan ska ge barn och ungdomar kunskap som gör att de växer som individer. Vilken organisationsform som är bäst för detta är kanske underordnad kunskapsuppdraget. Utöver detta vill vi säkert alla att de skattepengar som bekostar skoltiden ska användas så effektivt som möjligt. Jag anser att de i sin artikel på ett mycket intressant sätt försöker balansera denna fråga. Debatten lär fortsätta, men kanske är denna artikel en nödvändig vitamininjektion.

Läsvärt är också debattartikeln i SvD, där Lars Stjernkvist (S), Johnny Magnusson (M) och nationalekonomen Ingvar Nilsson skriver om behovet av sociala investeringar.

Båda dessa artiklar har också Peter Andersson fångat upp i sin blogg, läs gärna hans kommentarer. Det känns verkligen som om valdebatten inför 2010 dragit i gång.

Inträdesbiljett?

Både SvD och DN skriver i dag om ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden. I DN konstateras att trycket på LO:s hjälptelefon har ökat med nästan 80 %, jämfört med förra året. Även TCO:s Sommarjobbsexperten har märkt av en ökning. Alla ni som precis som jag är med i något fackförbund, kan vara glada och stolta över att kunna tillhandahålla den hjälpen för de som kanske genom sommarjobbet i år får sin allra första kontakt med arbetslivet. Facit visar väl att många av våra ungdomar riskerar att utnyttjas på arbetsmarknaden, just därför att de är nya.

I SvD skriver LO:s avtalssekreterare Per Bardh att något borde göras för att rensa upp i vad jag skulle vilja kalla visstidsträsket. I flera år har Svenskt Näringsliv och andra upprepat mantrat att tillsvidareanställning är omodernt, att framför allt ungdomar inte vill ha ”fasta jobb” det är bättre att vara fri så som fågeln och kunna hoppa från det ena jobbet till det andra efter behag… Få nämner att verkligheten kanske inte riktigt är så ”fri” och heller inget om efter vems behag som hoppandet sker. För många är det ett till synes ändlöst pusslande mellan den ena och den tidsbegränsade anställningen, dessutom ofta på deltid.

I går skrev Svenskt Näringsliv om de ”fasta anställningarna” som blir ”gyllene burar”. Per Bardh kontrar i dag med uppmaningen ”Låt oss därför diskutera hur ungdomarna ska komma in på arbetsmarknaden snarare än i vilken ordning de ska sägas upp.” Det är inte bara rätt prioritering, det vore också värt ett riktigt handslag mellan arbetsmarknadens parter.

Fastnat i retoriken

Läser i dagens nätupplaga av SvD att Svenskt Näringsliv åter trappar upp tonläget. Det underliggande motivet är naturligtvis att försöka leda i bevis att arbetsrätten i väsentliga delar bör skrivas om för att bättre passa de stora företagens intressen.

Att som Björn Lindgren, nationalekonom på Svenskt Näringsliv skriva ”Fasta anställningar har blivit till gyllene burar som håller kvar personer i jobb de egentligen är ointresserade av” kan både betraktas som oerhört syniskt, och som ytterligare en dimridå.

Några ”Fasta anställningar” existerar nämligen inte någon annan stans än i retoriken. Det närmsta är om de avser ett fåtal högre statliga tjänstemän som för oväldens skull innehar en anställning med ett starkare anställningsskydd, genom en särskild lag.

För oss vanliga arbetstagare är det dock i bästa fall vanliga tillsvidareanställningar som kommer i fråga. Många är de som under senaste året fått erfara vad detta innebär i en lågkonjunktur.
Min uppmaning till Svenskt Näringsliv är att kalla saker vid dess rätta namn och sluta invagga människor i falsk trygghet, en tillsvidareanställning innebär inte en anställningstrygghet livet ut. Prata i stället om hur anställda ska kunna behålla sin anställningsbarhet under hela arbetslivet. Det tror jag skulle vitalisera arbetsmarknaden.

Gör verklighet av det livslånga lärandet, då kan resan i arbetslivet bli spännande och stimulerande.

Klargörande...

Vad kan man annars kalla det när minister Littorin med tillhörande regeringskollegor, först gör en sak, säger en annan och sedan skickar Littorin fram sin pressekreterare för att tala om vad han egentligen menar...

Visst, Arbetsförmedlingens vara eller inte vara är ständigt debatterad. För egen del tror jag att det är viktigt att det finns en nationellt sammanhållen arbetsmarknadspolitik med tillhörande Arbetsförmedlingar. Det är en fråga om tydlighet, rättssäkerhet och effektivitet. Hur väl denna myndighet (och alla andra för den delen också) lyckas med sitt uppdrag hör faktiskt ihop med hur politiken utformas och med de resurser som står till buds.

Jag förstår att arbetsförmedlare i hela landet blir förbannade, det handlar varken om att vara ömhudad eller känslig. De måste nämligen följa det regelverk som riksdag och regering fastställer (oavsett politisk majoritet), annars kan de själva bli av med jobbet för tjänstefel... Att då säga "Lite sunt förnuft kan man aldrig lagstifta fram" är verkligen att ducka för det politiska ansvaret.

När arbetsförmedlarna själva tidigare under våren har signalerat att de åtgärder som regeringen vidtagit inte räcker, kan man väl knappast säga att de inte skulle ha sunt förnuft. Om Littorin är klok, lyssnar han på arbetsförmedlarna som dagligen möter de som alla just nu säger sig värna. Allt annat blir för att utrycka sig Littorinskt "Larvigt".

Bäst vore det nog om han gjorde som Östros, var tydlig med att det är insatser från dag ett som gäller. (S) har ju även idéer för att göra det möjligt att jobba längre (vilket kanske kommer att behövas...).