TMB

"Trött Man Blir", så var det då dags igen.
Herr Björklund säger sig villja ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten... Visst, jag ska inte vara orättvis. Lärlingsutbildningar kan vara en jättebra kombination av utbildning och jobb, lönen sätts vad jag förstår i kollektivavtal.

Att skola och arbetsliv behöver närma sig är helt klart. Men jag blir något förvånad när Herr B står och pratar om att ungdomar (oavsett bransch, eller?) ska kunna få ett lärlingsjobb, med betydligt lägre lön än andra, enbart i kraft av anställningsformen. Han är snabb på att påpeka att det ska ske i avtal, men i så fall kan man ju undra varför han som politiker lyfter upp lönefrågan över huvud taget? Frågan är också om det verkligen behövs en särskild anställningsform för detta? Som jag ser det är detta enbart tom retorik, som likt sagan ska locka ungdomarna med ljuva flöjttoner... Herr B tror att lagstiftningen skulle skynda på det. Jo, jo, men i vilken riktning?

Under dagen har jag också hört den gamla vanliga trallen om att "arbetsgivarna själva borde få bestämma vilka som ska få vara kvar och inte, när det ska varslas = ta bort principen sist in först ut". Detta är inte bara ett uttjatat ämne utan också en tom flirt med ungdomar i allmänhet. De senaste veckorna tycker jag har visat att arbetsgivarna har en mycket stor makt när det väl gäller och det lilla anställningsskydd som finns i lagen behöver inte urholkas mer. Som sagt, intet är nytt under solen, men visst är det ledsamt att flirten med ungdomarna är så innehållslös.

Det som möjligen var spännande var att Herr B tog bladet från munnen när det gäller A-kassan. Nu kommer obligatoriet åter att utredas, möjligen i rätt sammanhang denna gång, blir spännande att följa. Kanske kommer det att flyga fast ingen tror att det är möjligt.

Det enda säkra...

Njuter av sommarvärmen och kikar på nyhetsflödet. Mellan alla solprognoser, sportevenemang och semestertips är det mycket om döden just nu. Självklart skrivs det en hel del om Michael Jackson och världen har genom hans död mist en stor artist. Rullar lite längre ner och läser att allt fler begravs utan kyrkliga ceremonier, vilket inte förvånar. För egen del har jag varit på ganska många begravningar av både den ena och andra sorten.

Den senaste var den absolut vackraste. En begravning som i sin enkelhet var personlig, närvarande och som askungen skulle ha sagt, helt underbar. Låter det konstigt, att beskriva en begravning som underbar? Helst skulle jag inte velat gå på den här begravningen alls, men om han nu absolut skulle dö, var begravningsceremonin den absolut bästa. Troligen beroende på att han själv med sina närmaste hade planerat allt, skrivit sin egen sista hälsning, valt musik, bilder etc. De hade ingen officiant, familjen skötte ceremonin själva. Det var värdigt, vackert och fyllt av kärlek.

Ännu så länge är det Svenska Kyrkan som har statens uppdrag att hantera begravningsväsendet (utom i Tranås och i Stockholm). Med tanke på att det till hösten drar ihop sig till kyrkoval, kan det vara en bra idé att titta på hur detta sköts i församlingen nära dig. Det handlar bland annat om hur stor begravningsavgiften är och till vad den används, är det säkert att den används till just begravningsverksamheten eller har församlingen hittat ett kryphål för att dryga ut sin egen krympande ekonomi. Om du är medlem i Svenska kyrkan, använd då din rätt att vara med och ställa krav genom att rösta i höstens kyrkoval. En sak är säker, vare sig du är troende eller inte kommer du förr eller senare att ta vissa tjänster i anspråk som vi alla betalar till (oavsett medlemskap i Svenska Kyrkan eller ej).

Jag kommer att rösta, rösta på dem som står för öppenhet, värme och som respekterar det statliga begravningsuppdraget.

Fnysskapande

Jag såg på TV i går hur G. Persson gav kommande ordföranden för EU några faktiskt ganska blygsamma och goda råd. Dröm om min förvåning när Herr Reinfeldt mycket ampert avfärdar allt och dessutom undslipper sig kommentaren att det här är "min stund i världspolitiken"...

Kalla mig gärna enfaldig, men var det inte för bara några månader sedan "Sveriges ordförandeskap" och viktigt med "borgfred", jada, jada, jada...

Men nu vet vi! Herr R behöver inga goda råd, inget stöd från någon annan, nu är det hans tur i världspolitiken. För egen del tror jag att detta beteende gör att både en och annan fnyser ännu mer över maktfullkomliga politiker som uppenbarligen inte lyssnar på någon annan än sig själva.

Jag hoppas att det trots ovanstående uttalande blir en bra ordförandeperiod för Sverige, inte bara en chans för Herr R att dansa med de stora elefanterna...

Kraftmätning

Nu har midsommaren passerat och nu går vi åter mot mörkare tider, innan vi vet ordet av står Tomten i farstun och påstår att det är "God Jul"...

Därför känns det tryggt att det i god tid innan dess är dags att fundera på det där med elen... De har hört av sig och meddelat att avtalet börjar lida mot sitt slut... Jag tillhör tråkmånsarna som vägrat att shoppa runt efter billigaste elen, utan har troget hållit fast vid Vattenfall. Förmodligen kommer det bli likadant nu. Men visst tycker jag att det vore klädsamt om Vattenfall kunde uppmärksamma mig som trogen kund. Till och med "Wok-panne-TV-leverantören" ringer ju och fjäskar och talar om att då jag är trogen kund...

Läser på SvD att det är fler och fler som aktivt väljer och att bytena ökar. Framförallt tror jag att det är miljömedvetenheten som har ökat och att fler väljer något som de uppfattar som miljövänligt. Ingen har väl undgått den "kraftmätning" som pågått de senaste åren, när det gäller miljö och etik på elmarknaden.

För egen del blir det nog även i fortsättningen Vattenfall, men med miljöknorr. Kanske slår jag till och betalar lite extra för vindel, lite ansvar vill man ju ändå vara med och bidra med.

P.S. Pappa hade lagt in sill, midsommaren var räddad D.S.

Hopp?

Jag vill passa på att önska alla en glad midsommar.

* Trots att arbetslösheten stiger
* Trots att lågkonjunkturen verkar håll i sig
* Trots att mördarsniglarna invaderar trädgården
* Trots regnet
* Trots att jag inte hunnit lägga in någon sill
(får hoppas på pappa helt enkelt)

Men kanske för att det verkar finnas en politisk potential där ute. Läste att flera efterlyser fler politiska partier och det borde rimligen också betyda att de själva vill aktivera sig (annars kommer det kanske inte bli några...). Dessutom gläds jag åt att världen håller ett vakande öga över Iran. Det sätter saker i ett annat perspektiv, vad är väl en regnig midsommar om man jämför det med möjligheten till fria och allmänna val.

Som sagt en Glad Midsommar till er alla!

Kooperatist javisst!

Har nu äntligen hittat en förmildrande omständighet med att den Moderatstyrda regeringen släpper på Apoteksmonopolet. Läser i SvD att Coop hoppas på att till hösten kunna sälja receptfria läkemedel i butikerna. Då blir det återbäring även på detta.... Men allvarligt talat, hur bra är idén om att släppa monopolet egentligen?

Är inte detta också en del av infrastrukturen? Jag tänker osökt på avregleringen av Posten, som visserligen givit en viss konkurrens på vissa ställen. Fortfarande är det dock Posten med stort P som ska garantera postleveranser över hela landet. Det var det ingen annan som ville göra, för det är ju inte lönsamt över allt... För att inte tala om det helt absurda i att när vi pratar lantbrevbäring kan det komma två postleveranser efter varandra i varsin bil, för konkurrens är ju så BRA???


Hur många läkemedelsdetaljhandlare det kommer att finnas på olika orter kan man ännu så länge bara spekulera i, men troligen blir det väl fler i de större städerna än i de mindre. Det jag verkligen hoppas på är att ingen ger avkall på den medicinska kompetensen och uppdraget att ge goda råd om billigare likvärdiga alternativ. Det sistnämnda vore nämligen dessutom riktigt dålig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

BoStad?

Läser i SvD om bostadsmarknaden i Stockholm och de problem som framförallt unga har att ta sig in i denna snårskog. Tillgången på bostäder i allmänhet och hyresrätter i synnerhet samt de krav som förknippads med att hitta sitt första boende, så långt inget nytt egentligen. Mia Enayatollah, informationsdirektör på Fastighetsägarna Stockholm säger till SvD ”– Men en fastighetsägare är en näringsidkare och har ju inte ansvar att sponsra någon som saknar inkomst. Det sociala bostadsförsörjningsansvaret faller på kommunen, säger hon.”

Det är inget konstigt med att fastighetsägare vill vara säkra på att hyran betalas i tid. Men det som gör mig fundersam är att ingen verkar fundera över de mönster som ändå verkar utkristalliseras när ungdomars inträde på bostadsmarknaden diskuteras.

1. Stockholm är en region som växer.
   Det finns kommuner i andra delar av landet som tvingas riva hyreshus. Kanske hänger detta lite ihop med hur arbetsmarknaden fungerar? Stockholm är trots allt en region som ännu inte drabbats fullt lika hårt av varselvågen som andra regioner. Den nuvarande regeringen driver en militant arbetsmarknadspolitik där du ska flytta dit jobben finns, redan första dagen som arbetslös. Bostadssituationen på den nya orten ingår inte i analysen.


2. Ungas inträde på arbetsmarknaden.
   Detta underlättar den nuvarande regeringen genom att underlätta möjligheten att visstidsanställa personer. Hyresvärdarna vill helst att du har en tillsvidareanställning eller någon annan lika säker inkomst. Behovsanställning, vikariat, timanställning etcetera ger inte samma tyngd, oavsett hur många de är. Att regeringen dessutom inte fullt ut står upp för kollektivavtalen drabbar också i första skedet unga människor. Det är betydligt fler unga människor som erbjuds att provjobba gratis innan en anställning kanske blir aktuell.


3. Utbildningstiden har blivit längre.
   Många unga studerar vidare direkt efter gymnasiet och studentlägenheterna verkar inte heller ”stå som spön i backen” och dessutom är de långt ifrån billiga.

Det vore nog bra om någon satte sig ner och funderade på hur allt hänger ihop och vilka beslut som skulle behövas för att tajta pusslet lite. Tänk om någon då kom fram till att det bland annat vore en bra idé med.

• Riktade stöd för att komma i gång med att bygga hyreslägenheter. Även mindre sådana….
• Ökade möjligheter för unga att få en tillsvidareanställning snabbare.
• Flera studentlägenheter.

Läs gärna Peter Anderssons inlägg också...

Lång väg hem....

Dagarna efter valet till EU-parlamentet vänds blicken nu åter till den stora utmaningen, nämligen jobben. Jag tycker att fråga borde fått ännu större utrymme i valdebatten, men det tog inte fart på riktigt.

Läser i DN och SvD att Arbetsförmedlingen, som intervjuat närmare 13 000 arbetsgivare, prognostiserar att arbetslösheten nästa år passerar halvmiljonstrecket.

11,3% av arbetskraften kommer enligt prognosen 2010 att befinna sig i "utvisningsbåset". Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, en Arbetsförmedling som skulle behöva fler resurser i form av "fler händer" och en regering som i allt väsentligt fortfarande väntar på marknaden. Jag är rädd att med ett sådant läge kommer krisen att vara länge, länge, även om Manpowers lite mindre prognos (751 intervjuer) säger sig se en uppgång tredje kvartalet i år...

Under tiden som personer är arbetslösa straffas de ekonomiskt dubbelt upp och kan då i mindre utsträckning bidra till att konsumera varor och tjänster. Dessutom kommer många ungdomar ha svårt att alls komma in på arbetsmarknaden då arbetsgivare gärna (helt logiskt) vill ha personer som både har utbildning och erfarenhet.

I detta läge finns det dock en aktör som borde kunna visa lite "muskler", nämligen Staten. Staten står inför en stor generationsväxling och skulle nu kunna passa på att exempelvis erbjuda praktikplatser och liknande. En möjlighet att både förbereda sin egen generationsväxling men också se till att ge arbetslösa personer en bra arbetslivserfarenhet. För att detta ska bli mer än ett slag i luften måste detta faktiskt formuleras som uppdrag till de Statliga myndigheterna, bolagen och verken. Det som mäts är det som görs….

Dessutom skulle det kanske inte vara helt fel att damma av utbildningsvikariaten som ger dubbel effekt. Dels blir den "egna personalen" kompetensförstärkt samtidigt som någon annan faktiskt får en arbetslivserfarenhet. Staten skulle också kunna underlätta för kommunerna att både behålla och rekrytera mer personal. Fler skattesänkningar finns det nog inte utrymme på ett tag… Men kanske blir det också lite lättare att föra en klok dialog med näringslivet om Staten vågar gå före.

Valrörelsen är slut för denna gång och då bör det vara möjligt att ägna sig åt lite praktisk politik.