"Trött Man Blir", så var det då dags igen.
Herr Björklund säger sig villja ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten... Visst, jag ska inte vara orättvis. Lärlingsutbildningar kan vara en jättebra kombination av utbildning och jobb, lönen sätts vad jag förstår i kollektivavtal.
Att skola och arbetsliv behöver närma sig är helt klart. Men jag blir något förvånad när Herr B står och pratar om att ungdomar (oavsett bransch, eller?) ska kunna få ett lärlingsjobb, med betydligt lägre lön än andra, enbart i kraft av anställningsformen. Han är snabb på att påpeka att det ska ske i avtal, men i så fall kan man ju undra varför han som politiker lyfter upp lönefrågan över huvud taget? Frågan är också om det verkligen behövs en särskild anställningsform för detta? Som jag ser det är detta enbart tom retorik, som likt sagan ska locka ungdomarna med ljuva flöjttoner... Herr B tror att lagstiftningen skulle skynda på det. Jo, jo, men i vilken riktning?
Under dagen har jag också hört den gamla vanliga trallen om att "arbetsgivarna själva borde få bestämma vilka som ska få vara kvar och inte, när det ska varslas = ta bort principen sist in först ut". Detta är inte bara ett uttjatat ämne utan också en tom flirt med ungdomar i allmänhet. De senaste veckorna tycker jag har visat att arbetsgivarna har en mycket stor makt när det väl gäller och det lilla anställningsskydd som finns i lagen behöver inte urholkas mer. Som sagt, intet är nytt under solen, men visst är det ledsamt att flirten med ungdomarna är så innehållslös.
Det som möjligen var spännande var att Herr B tog bladet från munnen när det gäller A-kassan. Nu kommer obligatoriet åter att utredas, möjligen i rätt sammanhang denna gång, blir spännande att följa. Kanske kommer det att flyga fast ingen tror att det är möjligt.
måndag 29 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar