Njuter av sommarvärmen och kikar på nyhetsflödet. Mellan alla solprognoser, sportevenemang och semestertips är det mycket om döden just nu. Självklart skrivs det en hel del om Michael Jackson och världen har genom hans död mist en stor artist. Rullar lite längre ner och läser att allt fler begravs utan kyrkliga ceremonier, vilket inte förvånar. För egen del har jag varit på ganska många begravningar av både den ena och andra sorten. Den senaste var den absolut vackraste. En begravning som i sin enkelhet var personlig, närvarande och som askungen skulle ha sagt, helt underbar. Låter det konstigt, att beskriva en begravning som underbar? Helst skulle jag inte velat gå på den här begravningen alls, men om han nu absolut skulle dö, var begravningsceremonin den absolut bästa. Troligen beroende på att han själv med sina närmaste hade planerat allt, skrivit sin egen sista hälsning, valt musik, bilder etc. De hade ingen officiant, familjen skötte ceremonin själva. Det var värdigt, vackert och fyllt av kärlek.
Ännu så länge är det Svenska Kyrkan som har statens uppdrag att hantera begravningsväsendet (utom i Tranås och i Stockholm). Med tanke på att det till hösten drar ihop sig till kyrkoval, kan det vara en bra idé att titta på hur detta sköts i församlingen nära dig. Det handlar bland annat om hur stor begravningsavgiften är och till vad den används, är det säkert att den används till just begravningsverksamheten eller har församlingen hittat ett kryphål för att dryga ut sin egen krympande ekonomi. Om du är medlem i Svenska kyrkan, använd då din rätt att vara med och ställa krav genom att rösta i höstens kyrkoval. En sak är säker, vare sig du är troende eller inte kommer du förr eller senare att ta vissa tjänster i anspråk som vi alla betalar till (oavsett medlemskap i Svenska Kyrkan eller ej).
Jag kommer att rösta, rösta på dem som står för öppenhet, värme och som respekterar det statliga begravningsuppdraget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar