fredag 28 november 2008

Samordna vad?

Det är ju jättebra att regeringen har utsett ett antal valselsamordnare, frågan som dock återstår är vad de ska göra. Enligt Maud Olofsson finns det ju resurser, frågan är ju bara var och om de räcker till. När jag läser dagens artikel i SvD, verkar det vara mycket som är oklart.

För egen del är jag tveksam till om regeringen gör allt de kan och om inte dessa nyutsedda samordnare får ett helt omöjligt uppdrag. Inom arbetsförmedlingen behövs det till exempel mer resurser, inte bara i termer av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan framför allt behövs det personal.

Den bransch som allra snabbast behöver få ett antal positiva besked från regeringen är byggbranschen. Detta borde även för regeringen framgå med allt klarare tydlighet för varje dag som går. I dagens DN och SvD kan man läsa om både individuella och strukturella effekter av att byggbranschen tvärnitat. Det behövs sedan ytterligare ställningstaganden från regeringen för att hålla hjulen igång även inom andra branscher.

Det som behövs nu är riktade insatser av olika slag, de generella åtgärdernas tid är förbi, annars är risken att Sveriges ekonomi och inte minst regeringens politik faller ihop som ett korthus.

torsdag 27 november 2008

Samband?

Läser i DN att den ständigt pågående krisen, klimatkrisen, åter finns med i det mediala medvetandet. Jag är stolt över att Fackförbundet ST har tagit fram en bok som heter "Klimatsmarta arbetsplatser". Den boken är ett steg på vägen för att utveckla arbetsplatsen och göra den klimatsmart.

Den ekonomiska krisen är långt ifrån över och fortfarande verkar den Svenska regeringen vilja avvakta... I stället för att ta till sig de synpunkter och idéer som presenteras, väljer regeringen att sticka huvudet i sanden. Senast i debatten mellan Maud Olofsson och Tomas Östros i SVTs morgonprogram. Där konstaterar Tomas att de som blir arbetslösa dessutom kommer att tappa sitt jobbskatteavdrag vilket för dem innebära en skattehöjning när inkomsterna sjunker, till detta hade Maud inget svar.

Den ekonomiska krisen i all ära, men klimatkrisen rullar också på om vi ingenting gör. Här finns nu en möjlighet för regeringen att göra mer för att möta båda dessa kriser, inte minst genom satsningar på forskning och utveckling, ROT-avdrag, stimulans av energibesparande åtgärder etc. Låt inte klimatfrågan reduceras till de arbetslösas ekonomi, eller när regeringen en förhoppning om att importen därmed skulle komma att sjunka? Regeringen kan ju också fundera på de förslag som TCO presenterat, läs gärna också på dagens arena.

Frågan är vilket ekonomiskt och klimatmässigt fotspår regeringen vill lämna efter sig?

onsdag 26 november 2008

Felstavat?

Det är möjligt att jag kan för lite om både FRA och IPRED. Men utifrån det som går att läsa i bland annat SvD börjar IPRED mer likna IPREN, något som ska föreställa intelligent för att stilla värken i nätet... Hur svårt ska det egentligen vara att garantera upphovsrätt och integritet? Frågan lär väl fortsätta.

För övrigt föreslår stavningskontrollen "IFRED" när den prövar "IPRED"...

tisdag 25 november 2008

Är det köpfest?

Kan inte avhålla mig från att kommentera Maud Olofssons senaste utspel i lågkonjunkturens Sverige. I radion hör jag henne uppmana till byggnationer och investeringar i energibesparande åtgärder, motiven är enligt henne två:
  1. Det är lönsamma investeringar på sikt.
  2. Det gäller att passa på nu när arbetslösheten är hög.

Den första punkten kan jag ställa upp på, men den andra? Hur tänker hon nu? Jo, hög arbetslöshet = lägre löner = köpfest på arbetskraft. Det känns väl fint att vår vice statsminister i den kollektivavtalskramande regeringen tar bladet från munnen och bekänner färg. De för ingen politik för arbetare, möjligen för de som har arbete. En liten men ack så viktig skillnad, du är bara en tillgång för dem så länge du har ett arbete, förlora det och du förvandlas till en belastning.

Så elegant sluter Maud cirkeln kring attackerna på arbetslöshetskassorna, fackföreningarna och kollektivavtalen.

Samtidigt läser jag i SvD att Skanskas styrelseordförande Sverker Martin-Löf efterlyser handlingskraft från regeringen. Ja vad väntar de på? Att ännu fler ska bli arbetslösa?

Ännu ett i raden...

Varje dag kommer fler och fler tecken på att nedförsbacken in i lågkonjunkturen blir brantare och brantare. Senast läser jag på DN och i SvD om det varsel som Skanska lagt, bara ytterligare en i raden. Byggindustrin saktar in och om inget görs kommer den så småningom stå stilla, vilket gör att många människor kommer drabbas av arbetslöshet. Ja, du läste rätt, drabbas av arbetslöshet. Den här typen av konjunkturell arbetslöshet är inget där enskilda arbetslösa kan sägas "skylla sig själva", det handlar om yttre krafter.

Regeringen måste nu gå från ord till handling, det räcker inte längre att få Svenska folket att göra "uppror" mot bankerna. De åtgärder som hittills vidtagits andas minst sagt desperation, regeringen har tvingats inse vad det kan innebära när nästan en halv miljon lämnat arbetslöshetskassorna. Det är dags för regeringen att ompröva arbetsmarknadspolitiken och de ekonomiska experiment som de ägnat sig åt. Prata med Byggnads de kanske har lite erfarenheter som kan vara av intresse för en villrådig regering.

Ta chansen och investera inför kommande konjunkturuppgång. Investera i kunskap, forskning och varför inte i framtida energilösningar. Detta kan både mildra lågkonjunkturen och framför allt göra att arbetskraften är redo när konjunkturen vänder.

måndag 24 november 2008

BoSmart!

Carin Jämtin (s) visar sig åter vara härligt lyhörd och kreativ. Läste i SvD om ett antal idéer som hon presenterar för en hållbar bostadspolitik i Stockholm. Tanken om ångerrätt vid ombildning tycker jag visar på en lyhördhet för den oro som flera kanske känner nu när räntorna stiger, priserna sjunker och "klippet" riskerar att bli rena "klabbet".

Dessutom handlar det i grunden om att planera för den bostadsbrist som troligen kommer att följa efter denna lågkonjunktur. En ny generation ska så småningom ut på bostadsmarknaden och då måste det finnas bostäder, framför allt hyresrätter.

Fram för fler bra förslag om hur vi ska kunna möta framtida behov.

fredag 21 november 2008

Återupptäckt?

Hittar glädjande nyheter i SvD där Ilija Batljan kommunalråd (s) i Nynäshamn tycker att det vore dags att återupptäcka Muskö. Varför inte som ett marint utvecklingscentrum.

Jag tror att det vore bra för Muskö och för oss som bor där, för visst vore det synd om bergrummen och anda utrymmen skulle läggas i malpåse bara för att marinen omlokaliserats.

Jag ser med spänning fram emot den utvecklingspotential som varit dold för omvärlden och som nu är redo att ta klivet ut. Detta är inte minst en chans till fler arbetstillfällen inom den marina sektorn.

måndag 10 november 2008

Eldfängt - långt i från befängt!

Läser i SvD om reviderade krav i jakten på nya brandmän. Helt klart framgår i artikeln att de krav som ställts idag inte alltid är kopplade till de krav som är motiverade utifrån arbetsuppgifterna. Det är på tiden att kraven ses över. Det är inte endast kvinnor som kommer till korta idag och som kan komma i fråga i framtiden.

Det är med andra ord inte fråga om att sänka kraven enbart för att få in fler kvinnor i kåren, det handlar om att säkerställa att kraven är ändamålsenliga. Jag tycker att det är viktigt att kraven motiveras utifrån arbetsuppgifterna, vilket gynnar både kvinnor och män. Åsa Jansson, brandman i Södertörns brandförsvarsförbund säger att "-Den fysiska styrkan är viktig, men att tunga moment ofta kan lösas gemensamt på en olycksplats eller med hjälpmedel. Hon visar upp en cylinder som används för att bända loss människor vid bilolyckor, och säger att det hör till de tyngre redskapen. – Men om vi blir fler kvinnliga brandmän kan vi kanske påverka tillverkarna. Lättare verktyg gynnar ju alla brandmän. "

Vem vet, kanske öppnas det en helt ny marknad för att ta fram bättre hjälpmedel, som precis som Åsa säger kommer både kvinnor och män till godo.

Det är fuskigt!

I SvD fortsätter skriverierna kring hårdare tag mot fusket i kollektivtrafiken...

Jag tycker i och för sig att alla ska göra rätt för sig och betala sina avgifter. Kunde det inte vara bättre att återinföra enhetstaxan och göra det attraktivt för fler att åka kollektivt. Då kanske fler av de som idag "fuskar" också skulle betala för sig?

Ur ett miljöperspektiv vore det dessutom bättre om ännu fler kunde attraheras att åka kollektivt. Enhetstaxan är en viktig pusselbit, liksom tillförlitligheten, inte minst för oss som bor en bit ut i länets mer perifera delar. Det är helt enkelt en fråga om att få livet att fungera och då måste bussar och tåg gå och komma fram i tid.

Det är riktigt "fuskigt" att det känns billigare och tryggare att ta bilen än att åka kollektivt.

torsdag 6 november 2008

Årstider på arbetsmarknaden

Sitter på tåget från Köpenhamn på väg hem från en nordisk träff med fackliga kamrater. Mina tankar vandrar iväg och jag funderar över fackföreningarnas "makt" i skenet av det som händer ute i den stora världen... Jag kan inte undgå att reflektera över vad som händer när finansmarknaden får "stora darren". Bankerna springer benen av sig till riksbanken som med allvarsam min tar emot och ställer upp (för allas vår skull). Vanligt folk, du och jag, får som vanligt själva se om vårt hus. Fortfarande finns det arbetslöshetskassor och fackföreningar att söka sin tillflykt till. Vad skulle ha hänt om lågkonjunkturen hade låtit väntat på sig lite till och den nuvarande regeringens politik hade tillåtits frodas ytterligare en tid. Hade det då funnits någon fackförening och någon arbetslöshetskassa kvar?

Det finns de som tillskriver fackföreningarna i Sverige en stor makt, ofta beskrivs den dessutom som orimlig. Men ingen har någonsin sagt att det är orimligt att de fackliga organisationerna är med och tar ansvar när verksamheter hamnar i svårigheter och av marknaden tvingas rationalisera bort delar av sin personal. Läser i DN om fler konkurser och de ökade varslen och att fler och fler tjänstemän också drabbas av detta. SvD ger tips om hur man ska klara att bli av med jobbet.

I Sverige (och i Norden) ska vi vara stolta över de fackföreningar vi har, vilka byggs upp av enskilda individer som sluter sig samman för att påverka såväl sin dagliga arbetssituation och som tar ansvar när marknaden sviker, och går in i höstmörkret mot midvinter innan en ny vår gryr.