Ljuset i tunneln?

Med stor tillfredsställelse läser jag i SvD att Socialdemokraternas vårbudget verkligen tar jobbfrågan på allvar.

Visst kostar det att ha en aktiv arbetsmarknadspolitik, men det kostar ännu mer att ha en passiv dito. Veronica Palm lyfter i sin blogg fram satsningen på ungdomar. Helt rätt med tanke på att ungdomsarbetslösheten stiger, effekterna av just ungdomars arbetslöshet brukar dessutom hålla i sig länge. Dessutom har den samlade oppositionen rätt när de konstaterar att ”Framtidstro är viktigare än någonsin”.

Den som inte tror på en morgondag, vill heller inte investera i framtiden.

Kanske känns det extra mycket nu när våren är här med sitt efterlängtade solsken. Frågan är när den konjunkturella "våren" kommer, med nya jobb som tittar upp i arbetsmarknadens rabatter.

Gott gott i gott gott?

Choklad som är så gott!

Nu blir det till att dammsuga affärer på rättvisemärkt påskgodis... Läser nämligen i SvD om förekomsten av barnarbete i chokladindustrin.

Tänk vad bra det vore om alla stora chokladproducenter själva lade ner lite energi på att ställa krav på sina leverantörer.

Handen på hjärtat; hur modernt känns det med barnarbete, livsfarliga kemikalier och dålig arbetsmiljö? De stora Svenska chokladproducenterna är involverade i olika internationella projekt, men det finns uppenbarligen lite mer att göra.

Gör det möjligt för oss som konsumenter att hjälpa till att välja bort sådana arbetsförhållanden som vi själva inte skulle vilja vara utsatta för. Det är en viktig del i solidaritetsarbetet. Detta behöver självklart kombineras med andra insatser också. Du till exempel själv bidra genom att vara med i ett fackförbund som arbetar med internationellt solidaritetsarbete eller du kan köpa en pin till stöd för Unicefs arbete.

Unicefpinsen sitter på kavajslaget, nu är det rättvisemärkt påskgodis som blir missionen.!

Glad påsk!

Eh hum ??

Jag ska villigt erkänna att jag inte vet exakt vad som försiggått vid förhandlingsbordet mellan Byggnads och arbetsgivar- organisationen Sveriges Byggindustrier. Trots detta antar jag att det i grunden handlar om makt och fördelning av makten. Arbetsgivarnas intresse kan ofta beskrivas som en vilja att själva och efter eget gottfinnande besluta om en mängd olika saker. Detta är ju själva grunden till att vi som jobbar valt att sluta oss samman i fackföreningar. Den bärande idén handlar om att vi som jobbar vill vara med och ha inflytande, inte minst för att med vårt yrkeskunnande bidra till en bättre verksamhet.

Jag är övertygad om att det är betydligt lättare att genomdriva förändringar om det görs tillsammans med andra. Därför blir det märkligt när Byggnads varsel recenseras av en del tyckare som att ”facket har för mycket makt”. De skulle nog behöva läsa på lite om det där med makten…. Dessutom antar jag att tyckarna själva precis som många andra vill ha någon form av årliga löneökningar, oavsett konjunktur.

Även de som valt att stå utanför fackföreningarna förväntar sig högre löner, fler semesterdagar, avtalspension etc. Utan fackföreningar som förhandlar fram avtal med arbetsgivaren vore det rakt av upp till var och en att fixa sitt avtal själv med respektive chef och vem har makten då? Utöver detta kan man också fundera på om alla på detta sätt verkligen skulle kunna nå upp till kollektivavtalens nivåer? Speciellt när arbetslösheten växer...

Kanske är det bäst att läsa på lite om vikten av att ha humor, det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet och nu har det till och med forskats på området. Om utvecklingen går mot att vi som jobbar med varm hand lämnar tillbaka det lilla maktutrymme som tillkämpats oss under 1900-talet, då kommer det vara en överlevnadsfråga att ha ett utvecklat sinne för humor.