Trick or treat...

Så har det då blivit dags för en av årets riktiga konsumtionshelger, haloween.... nu ska tankarna fjärmas från lågkonjunktur till inköp av nya maskeraddräkter, varulvständer och spindelnät. Men det är inte bara vi vanliga dödliga som får påhälsning utanför vår dörr...

Finansminister Borg plingar nu på bankdirektörernas dörr: "-Trick or treat..." säger Borg. Valet för bankdirektörerna verkar stå emellan att släppa bonusarna eller att (kanske) bli utsatta för något trick från regeringen...

Tja, så gick det väl med den vänskapen...

Buss på bara!

Handlingskraft?

Läser på DN att EU-kommissionen kommer presentera en åtgärdsplan för att stimulera sysselsättningen. Det är naturligtvis bara ett ramverk, sedan måste medlemsländerna själva göra grovjobbet. Trots detta tycker jag att det är bra, det kanske kan sätta lite fart på regeringen. De måste inse att det inte går att luta sig tillbaka och hoppas på att marknaden löser jobbfrågan.

Med tanke på de varsel som lagts är det angeläget att regeringen tänker till. Lägg därtill de som kan bli av med jobbet utan att det varslas så det syns, de som har vikariat som inte förlängs etc. Det behöver tillföras arbetsmarknadspolitiska resurser mer långsiktigt, det handlar inte om några enkla snabba lösningar med hjälp av lite överföring av medel mellan olika anslag. Några få tips i all enkelhet... som en början på den nationella åtgärdsplanen:

1. Ge arbetsförmedlingen resurser för att anställa fler arbetsförmedlare.
2. Avsätt resurser för arbetsmarknadsutbildning (både för utbildningen och för aktivitetsstöd).
3. Skapa möjlighet för att kombinera SFI-undervisning med arbete/praktik.

Flyttdags?

Läser på DN om de logistiska problem som uppstått när lärarhögskolan ska återinförlivas med resten av Stockholms universitet. Förutom att man kan fundera över beslutet i sig att åter koncentrera allt till universitetsområdet (det finns säkert bra och mindre bra saker med det) så är det just det där med logistiken. Hur svårt kan det vara? Beslutet att flytta kom väl inte precis över en natt och då borde man väl kunna planera en flytt så att det stör verksamheten så lite som möjligt. Men kanske är det precis som när man själv byter bostad. Det är roligt att tänka på det nya och planera, det tråkiga är att packa flyttkartonger. Följaktligen står man där på flyttdagen med ett antal saker som inte hittat ner i någon flyttkartong och hela logistiken pajar.

Annan logistik som riskerar att paja är regeringens planering för tillväxt och arbetslöshet de kommande åren. Läser på ekonomisidorna att Robert Bergqvist, chefsekonom på SEB anser att regeringen är för positiv i sina bedömningar. Jag är benägen att hålla med, det känns som att de uppvisar klara symptom på förnekelse. Visst, det blir inte bättre för att man ständigt och jämt pratar om hur eländigt det är. Men det är ändå viktigt att de vågar se sanningen i vitögat och ta beslut utifrån hur verkligheten är och inte hur de skulle önska att verkligheten såg ut.

Det är med andra ord dags för regeringen att börja planera flytten från Rosenbad redan nu...

Bakvänt?

Läser i DN om budgetdebatten i Stockholms stadshus.

Noterar följande:
I Stockholm talar (fp) om att det är viktigt med skatter på en rimlig nivå, då det är "...betydligt dyrare att bo och leva i Stockholm än i andra städer." Rimligen borde ett sådant uttalade också leda till slutsatsen att även välfärden i Stockholm kostar mer (totalt sett)... Vilket innebär att det behövs skatteintäkter för att finansiera det hela.
Jag konstaterar att budgetdebatter ibland blir lite bakvända.

Dessutom talar (m) oförblommerat om lågkonjunkturen. Vilket är helt motsatt jämfört med debatten om delårsbokslutet i min hemkommun, där (m) inledningsvis vägrade att ens erkänna lågkonjunkturens existens...

Way to go!

Läser på DN-debatt om majoriteten i Stockholms stadshus som nu försöker hitta förklaringsmodeller till att de vänt på klacken i fråga om ombildning av allmännyttans hyresrätter. Jag får nästan uppfattningen att de inte vill uppfattas som inkännande, lyhörda och ansvarstagande, för det är väl egentligen den positiva vinkeln på detta. De har helt enkelt förstått att deras militanta hållning i den här fråga inte går hem och nu har de ändrat sig. I övrigt går det att i DN läsa om att det tar tid innan det kommer bromsas upp och att förslaget både får "ris och ros", var väl inte annat än väntat. Helt klart är också att alla verkar vara överens om hur mycket nybryggnation som ska göras under mandatperioden.

Jag ser fram emot att även den moderatstyrda majoriteten i min egen kommun gör halt och tar ansvar. Det viktiga är att det byggs fler bostäder, det är viktigare att bygga nytt än att ombilda redan byggda hyresrätter. I min egen kommun har det satts upp mål för befolkningsökningen. För att detta ska vara möjligt att uppnå, måste potentiella kommuninvånare naturligtvis ha tillgång till bostäder. Därför är det nödvändigt att flytta fokus från ombildning till nybygge. Bygg nya hyresrätter, bostadsrätter och egna hem, alla boendeformer får plats.

Tappade sugar - kastade stenar

Läser nu på kvällskvisten i DN om undersökningen som kommunal gjort bland sina busskörande medlemmar om den arbetsmiljö som många lever i dagligen. 58 % som uppger att de fått saker kastade på bussen som de kör (klicka här för att komma till undersökningen). Artikeln konstaterar att fler fritidsgårdar kan vara en lösning på problemet, flera ungdomar kastar grejer på bussarna för att de är sysslolösa.

Kan man göra annat än sucka. Den kreativitet och energi som uppenbarligen finns hos dessa ungdomar borde väl kunna användas bättre. Fram för fler mötesplatser, där ungdomar kan hitta positiva saker att göra men sin energi, men det är inte nog.

Dessutom behövs det nog ett bättre samarbete mellan flera aktörer i samhället. Både mellan SL, kommunerna, skola, polis men också med föräldrar. Dessa barn och ungdomar har förmodligen någon förälder någonstans som säkert undrar (eller borde undra) vad "pyret" har för sig. Återupprätta föräldrarollen, en vuxen person som sätter gränser och som bryr sig om. Vad finns det för stöd för föräldrar i dagens urbaniserade samhälle? De som inte har sina släktingar i närheten kanske skulle behöva en mötesplats de också där de kan diskutera föräldrarollen, utan att behöva känna sig misslyckade för att de inte själva har alla svar. Det är inte bara barn som kan behöva fångas upp tidigt, även deras föräldrar kan behöva stöd.

Veckopeng till alla!

Läser på DN i dag om effekter av den ungdomsfientliga politik som drivs i Stockholms stadshus. Effekterna lär blir synliga vart efter som verksamheter som ger utrymme för ungdomarnas egen kreativitet minskar. Mötesplatser som är tillgängliga oavsett om och hur stor "veckopeng" man har. Mötesplatser har alltid och kommer alltid att vara viktiga.

Det känns beklämmande att politiker väljer att bekvämt luta sig tillbaka och konstatera att det är ungdomarnas egna behov som styr, när det i stor utsträckning är just de väletablerade och penningstarka som tar chansen att ge uttryck för sitt behov. Politiken måste ha förmågan att också lyssna in de, vars röster inte dånar på facebook eller liknande.

I min kommun pågår ett arbete med ett ungdomens hus, jag är bekymrad. Jag ser risken att detta också blir ett aktivitetshus av vuxna för ungdomar, i stället för att vara en arena där ungdomarnas egen kreativitet kan komma till uttryck. Det är inte heller så att en försvunnen mötesplats per automatik kan ersättas av en annan aktivitet. Jag är inte någon grundmurad pessimist, men har samtidigt svårt att se framför mig att ungdomar från Jordbro skulle åka till nya ishallen i Torvalla för att öva konståkningspiruetter.

Nu bränner det till...

Har i kväll både läst i DN, SvD och hört på radion och sett på TV om Volvos varsel. Även om det är ett historiskt stort varsel uppfattar jag inte Volvos varsel i sig som det mest slående, inte heller att de anställda är oroliga och upprörda. I stället fångas min uppmärksamhet av den vanligtvis så gladlynte Maud Olofsson, som denna kväll i stället är klädsamt nedstämd. Hon hyllar bilindustrin, pratar om forskning och utveckling, om resurser som finns på arbetsförmedlingen, försäkringskassan (de varslade är väl inte sjuka? Ännu). Det enda jag hör är "jada, jada, jada". Alla vet att de resurser som arbetsförmedlingen har för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är uppbundna gentemot regeringens favoritåtgärd "Jobb och utvecklingsgarantin". Men vad vet jag kanske har det historisk hänt att det får föras pengar mellan anslagen... Finns det några i hemlighet utställda löften om fler platser nästa år...

Att regeringens överkucku dessutom med sänkta ögonbryn och en amper uppsyn, jiddrar om omställningsförsäkringar via kollektivavtal och om att Volvo måste ta sitt ansvar, visar hur lite han förstår av den svenska modellen. En konjunkturfluktuation kan hanteras av parterna, men en strukturell smäll av stora mått kräver insatser från samhället. Lämpligen i form av arbetsmarknadsutbildning, som ger möjlighet att skola om sig.

Så sluta sura över att det går dåligt för Sverige och att ingen förstår er, ta ansvar och inför en aktiv arbetsmarknadspolitik värd namnet. För övrigt bloggade Krassman här om dagen apropå vikten av samtal över blockgränserna, rekommenderas.

Moderat krismedvetande

Bolånekris, börsras, bankkris, finanskris etc. Alla dessa ord som nu pumpas in i våra medvetanden, kan man bli annat än trött. Det är möjligt att krismedvetenheten ännu inte är tillräckligt stor och att det finns mer som behöver göras. Men handen på hjärtat, hur många av oss känner sig direkt berörda? Visst även mina surt förvärvade slantar som jag lagt undan i fonder är färre än de var för ett halvår sedan, men jag hade inte tänkt sälja nu i alla fall.

Intressant är att borgerlighetens höjning av insättningsgarantin som ska verka lugnande för småspararna, faktiskt skickar en helt motsatt signal. Så frågan är hur man ska göra med sina sparade slantar?

Bättre då att Borg äntligen reagerar mot de höga lönerna och framför allt knepiga bonussystemen inom bankvärlden. Inte en dag för tidigt, vanligt folk har tyckt så länge, så detta kan nog vinna gehör. Jag instämmer i bloggaren Mikael Wendts gratulation "Grattis, det har vanligt folk gjort länge, välkommen till verkligheten".

Det blir intressant att följa konsekvenserna av att Borg så tydligt uttalar att löner och bonusar inte enbart är företagens ensak. Frågan är hur Svenskt Näringsliv kommer att ställa sig till detta, kanske är det efter detta slut på deras partistöd till Moderaterna.

Oanade bieffekter?

Läste på SvD och i DN att Stockholms Stad gör "halvhalt" när det gäller utförsäljningar av allmännyttan. Inte för att de kommit på bättre tankar utan för att "Finanskrisen innebär svårigheter att göra genomarbetade affärer". Tja, det handlar nog snarare om att möjligheten till snabba klipp har minskat radikalt.

Detta kanske för det goda med sig att debatten kring både utförsäljning av allmännyttan och marknadshyror hamnar i lite mer realistisk dager. För hur kan det vara så att ett av de bärande argumenten för utförsäljning har varit valfriheten att äga just den bostad som man för tillfället hyr, när statistiken visar att det är försvinnande få om bor kvar efter ett år.

Inte är det kul med finanskris, men inget ont som inte har något gott med sig. Kanske skapas det i alla fall en bra möjlighet till reflektion för så väl enskilda som för utförsäljningsivrarna.

Kalla fötter?

I dagens SvD läser jag åter om oron kring vad som kan hända i tider av lågkonjunktur, när så många lämnat A-kassorna. Jag är inte förvånad över de halmstrån som regeringen nu greppar efter, för att dämpa de negativa effekterna för både individer (och kommunerna) om personer som blir arbetslösa saknar inkomstrelaterad A-kassa. Frågan är väl bara om det inte vore på sin plats att erkänna att det var en onödig och synisk omväg som regeringen tog och som de nu måste backa från. Politiken liknar kvarglömd fallfrukt, snart är det inte bara nattfrosten som biter i skalet, snart sänker sig vintermörkret över arbetsmarknaden.

När statssekreterare Eva ­Uddén Sonnegård på arbetsmarknadsdepartementet på E24 får frågan "Hur ser ni på läget?" svarar hon "-Varslen ökar, men från en låg nivå. Man måste avvakta och se vad som faktiskt händer. Många omfattas av trygghetsavtal om de blir uppsagda. Vi har också satsat ordentligt med resurser på ­Arbetsförmedlingen."

Visst måste man se vilka varsel som verkligen omsätts i uppsägningar och visst på de flesta ställen finns också någon form av trygghetsavtal (kollektivavtal mellan fack och arbetsgivare). Men det som förvånar mig är den sista delen, vaddå ordentliga resurser till arbetsförmedlingen? Det har genomförts en megaomorganisation i rasande tempo. Inga extra pengar för att täcka de kostnader som uppstår i samband med en omorganisation, däremot ett sparbeting på 500 miljoner kr. Hur detta kan sägas vara en satsning är verkligen både förvånande och upprörande. Med tanke på att arbetsbördan med största sannolikhet kommer att öka, borde det självklara vara att tillskjuta resurser för att anställa fler arbetsförmedlare. Detta behöver också kombineras med olika insatser för att stärka de arbetslösas möjlighet att finna och få ett nytt arbete.

Det arbetsmarknaden behöver när det gungar, är en tilltro till att det politiska systemet har förmåga att hitta stabila lösningar som ger goda effekter på lång sikt, inte bara för dagen.

Spännande möten i Karlstad

Är just nu på turné i Värmland. Som ledamot i förbundsstyrelsen är jag ute och pratar om STs senaste arbetsmiljörapport. Hittills har jag fått träffa medlemmar som arbetar på Försäkringskassan, Länsstyrelsen, Skatteverket, Räddningsverket, Polisen, Karlstads universitet, Konsumentverket, Migrationsverket och inte minst medlemmar från min egen avdelning Arbetsförmedlingen.

Jag slås åter av tanken på vilka många olika sätt som vi inom de statliga verksamheterna, på statens uppdrag arbetar i medborgarnas tjänst. Alla de uppgifter vi har att utföra är inte alltid populära, men de styrs faktiskt ytterst av våra folkvalda. Gillar man inte det uppdrag som olika myndigheter har att utföra, är det faktiskt ytterst på den politiska nivån som det i så fall behöver förändras.

På tal om ovan nämnda arbetsmiljörapport, en av de frågor som lyfts fram är problem som rör yttrandefriheten. Är det "högt i tak", eller? Mina statliga kollegor tycker enligt undersökningen i oroväckande hög grad att de inte fritt kan använda sin grundlagsskyddade yttrandefrihet.

Vad gör det? Kanske någon undrar. Förutom att det är inskränkande för individen finns dessutom risk att det på ett negativt sätt påverkar utvecklingen av de statliga verksamheterna. Konkreta förslag till förbättringar kanske inte förs vidare (ytterst till den politiska nivån) i värsta fall är det medborgarna som förlorar. Därför är det viktigt att även den politiska nivån vårdar de kärleksfulla kritiker som faktiskt värnar verksamheten för medborgarnas bästa.

Läs också nyhetsartiklar om mina kollegor i Dalarnas- och Kalmar län samt en artikel i ST-press.