Nytt äventyr

Jag har bytt bloggplattform...

Min nya blogg hittar du genom att klicka här.

Välkommen!

Kommunala aktiviteter

Läser med stort intresse Thomas Idegards debattartikel på DN i dag. Jag är inte förvånad över Timbros rapport, men tycker nog att de missar en och annan poäng när de ger sig på området ”kultur och fritid”. Dels den grundläggande skillnaden mellan investeringar och drift av olika verksamheter.

De berör inte heller den betydelse som ”kultur och fritid” har för människors välbefinnande. I svåra tider är det kanske väldigt bra att det finns bibliotek, simhallar, idrottshallar, stöd till studieförbund och teatergrupper etc… Detta hjälper många människor att bibehålla och utveckla som kompetens, såväl intellektuell som fysisk. Sist men inte minst tar de inte heller med i beräkningen att de investeringar som de nu kritiserar också är arbetstillfällen. Utan dessa skulle troligen ytterligare ett antal personer vara arbetslösa vilket i slutändan också drabbar kommunerna.

Dessutom har jag för mig att staten redan kan destinera pengar till specifika kommunala verksamheter. Den oro som artikeln andas över att statsbidrag till kommunerna inte skulle komma välfärden till godo, anser jag därför vara helt obefogad. Men kanske har Timbro insyn i hur regeringen skulle utforma stödet till kommunerna…

Men jag tycker att det är uppfriskande att en av den nuvarande regeringens starkaste tillskyndare i denna debattartikel visar en sådan oförblommerad ideologisk hållning som säkert bubblar under ytan även i regeringskansliet.

Läs även gärna:
Peter Andersson, En inbjudan till Thomas Idegard - och vad händer mellan regering och riksdag?
HaningePosten Blogg, Thomas bor inte i Haninge Kommun
Robert Noord, Välkommen tillbaka (gamla) Moderaterna!

Vägen framåt?

Fortfarande stiger arbetslösheten och nu börjar det även märkas i Stockholms län… Läser i DN att Arbetsförmedlingen rustar för anstormningen av arbetslösa efter sommaren. Att personalen på Arbetsförmedlingen gör sig redo är en sak, men i vilken utsträckning kommer regeringen vara med och ta sitt ansvar? För egen del tror jag att biträdande generaldirektören Lena Liljebäcks råd, att utbilda sig eller genom en praktikplats öka sina chanser att få jobb när konjunkturen svänger, är bra råd. Men dessa råd rår dock inte på lågkonjunkturen i sig.

I september nästa år ska regeringens arbete utvärderas. Därför skulle det inte förvåna mig om de tar lite av sitt förnuft till fånga och kanske lägger lite pengar på fler utbildningsplatser etc. Fråga är om det räcker?

Peter Andersson frågar i sin blogg vem som bryr sig om Hofors. Det känns som en berättigad fråga, när fler och fler människor lämnas utanför trots att regeringens löfte var det rakt motsatta. Alla skulle med ingen skulle lämnas utanför. Men spiralen leder fortfarande nedåt och fler insatser behövs. Det ligger i allas intresse att det bedrivs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det duger inte bara att stå bredvid och peka finger åt de som blivit av med sina jobb eller ännu värre som kanske aldrig fått komma in på arbetsmarknaden.

Därutöver vore det kanske på sin plats att helt och hållet se över det lapptäcke som A-kassan har blivit, så att den åter blir den omställningsförsäkring som den var tänkt att vara.

Det rör på sig...

Idag skriver Robert Noord tillsammans med Lotta Grönblad, Jonas Nygren, Anna Ljungdell, Martin Nilsson och Thomas Johansson på DN debatt om behovet av en förnyelse av skolpolitiken. De menar att en ny skolpolitik också måste innehålla en förändrad syn på friskolorna.

Jag tycker att de på ett bra sätt lägger ett sunt fokus på skolans huvuduppdrag parat med vilket inflytande som kommunerna ska ha när det gäller friskolorna. Alla vill vi att skolan ska ge barn och ungdomar kunskap som gör att de växer som individer. Vilken organisationsform som är bäst för detta är kanske underordnad kunskapsuppdraget. Utöver detta vill vi säkert alla att de skattepengar som bekostar skoltiden ska användas så effektivt som möjligt. Jag anser att de i sin artikel på ett mycket intressant sätt försöker balansera denna fråga. Debatten lär fortsätta, men kanske är denna artikel en nödvändig vitamininjektion.

Läsvärt är också debattartikeln i SvD, där Lars Stjernkvist (S), Johnny Magnusson (M) och nationalekonomen Ingvar Nilsson skriver om behovet av sociala investeringar.

Båda dessa artiklar har också Peter Andersson fångat upp i sin blogg, läs gärna hans kommentarer. Det känns verkligen som om valdebatten inför 2010 dragit i gång.

Inträdesbiljett?

Både SvD och DN skriver i dag om ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden. I DN konstateras att trycket på LO:s hjälptelefon har ökat med nästan 80 %, jämfört med förra året. Även TCO:s Sommarjobbsexperten har märkt av en ökning. Alla ni som precis som jag är med i något fackförbund, kan vara glada och stolta över att kunna tillhandahålla den hjälpen för de som kanske genom sommarjobbet i år får sin allra första kontakt med arbetslivet. Facit visar väl att många av våra ungdomar riskerar att utnyttjas på arbetsmarknaden, just därför att de är nya.

I SvD skriver LO:s avtalssekreterare Per Bardh att något borde göras för att rensa upp i vad jag skulle vilja kalla visstidsträsket. I flera år har Svenskt Näringsliv och andra upprepat mantrat att tillsvidareanställning är omodernt, att framför allt ungdomar inte vill ha ”fasta jobb” det är bättre att vara fri så som fågeln och kunna hoppa från det ena jobbet till det andra efter behag… Få nämner att verkligheten kanske inte riktigt är så ”fri” och heller inget om efter vems behag som hoppandet sker. För många är det ett till synes ändlöst pusslande mellan den ena och den tidsbegränsade anställningen, dessutom ofta på deltid.

I går skrev Svenskt Näringsliv om de ”fasta anställningarna” som blir ”gyllene burar”. Per Bardh kontrar i dag med uppmaningen ”Låt oss därför diskutera hur ungdomarna ska komma in på arbetsmarknaden snarare än i vilken ordning de ska sägas upp.” Det är inte bara rätt prioritering, det vore också värt ett riktigt handslag mellan arbetsmarknadens parter.

Fastnat i retoriken

Läser i dagens nätupplaga av SvD att Svenskt Näringsliv åter trappar upp tonläget. Det underliggande motivet är naturligtvis att försöka leda i bevis att arbetsrätten i väsentliga delar bör skrivas om för att bättre passa de stora företagens intressen.

Att som Björn Lindgren, nationalekonom på Svenskt Näringsliv skriva ”Fasta anställningar har blivit till gyllene burar som håller kvar personer i jobb de egentligen är ointresserade av” kan både betraktas som oerhört syniskt, och som ytterligare en dimridå.

Några ”Fasta anställningar” existerar nämligen inte någon annan stans än i retoriken. Det närmsta är om de avser ett fåtal högre statliga tjänstemän som för oväldens skull innehar en anställning med ett starkare anställningsskydd, genom en särskild lag.

För oss vanliga arbetstagare är det dock i bästa fall vanliga tillsvidareanställningar som kommer i fråga. Många är de som under senaste året fått erfara vad detta innebär i en lågkonjunktur.
Min uppmaning till Svenskt Näringsliv är att kalla saker vid dess rätta namn och sluta invagga människor i falsk trygghet, en tillsvidareanställning innebär inte en anställningstrygghet livet ut. Prata i stället om hur anställda ska kunna behålla sin anställningsbarhet under hela arbetslivet. Det tror jag skulle vitalisera arbetsmarknaden.

Gör verklighet av det livslånga lärandet, då kan resan i arbetslivet bli spännande och stimulerande.

Klargörande...

Vad kan man annars kalla det när minister Littorin med tillhörande regeringskollegor, först gör en sak, säger en annan och sedan skickar Littorin fram sin pressekreterare för att tala om vad han egentligen menar...

Visst, Arbetsförmedlingens vara eller inte vara är ständigt debatterad. För egen del tror jag att det är viktigt att det finns en nationellt sammanhållen arbetsmarknadspolitik med tillhörande Arbetsförmedlingar. Det är en fråga om tydlighet, rättssäkerhet och effektivitet. Hur väl denna myndighet (och alla andra för den delen också) lyckas med sitt uppdrag hör faktiskt ihop med hur politiken utformas och med de resurser som står till buds.

Jag förstår att arbetsförmedlare i hela landet blir förbannade, det handlar varken om att vara ömhudad eller känslig. De måste nämligen följa det regelverk som riksdag och regering fastställer (oavsett politisk majoritet), annars kan de själva bli av med jobbet för tjänstefel... Att då säga "Lite sunt förnuft kan man aldrig lagstifta fram" är verkligen att ducka för det politiska ansvaret.

När arbetsförmedlarna själva tidigare under våren har signalerat att de åtgärder som regeringen vidtagit inte räcker, kan man väl knappast säga att de inte skulle ha sunt förnuft. Om Littorin är klok, lyssnar han på arbetsförmedlarna som dagligen möter de som alla just nu säger sig värna. Allt annat blir för att utrycka sig Littorinskt "Larvigt".

Bäst vore det nog om han gjorde som Östros, var tydlig med att det är insatser från dag ett som gäller. (S) har ju även idéer för att göra det möjligt att jobba längre (vilket kanske kommer att behövas...).

TMB

"Trött Man Blir", så var det då dags igen.
Herr Björklund säger sig villja ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten... Visst, jag ska inte vara orättvis. Lärlingsutbildningar kan vara en jättebra kombination av utbildning och jobb, lönen sätts vad jag förstår i kollektivavtal.

Att skola och arbetsliv behöver närma sig är helt klart. Men jag blir något förvånad när Herr B står och pratar om att ungdomar (oavsett bransch, eller?) ska kunna få ett lärlingsjobb, med betydligt lägre lön än andra, enbart i kraft av anställningsformen. Han är snabb på att påpeka att det ska ske i avtal, men i så fall kan man ju undra varför han som politiker lyfter upp lönefrågan över huvud taget? Frågan är också om det verkligen behövs en särskild anställningsform för detta? Som jag ser det är detta enbart tom retorik, som likt sagan ska locka ungdomarna med ljuva flöjttoner... Herr B tror att lagstiftningen skulle skynda på det. Jo, jo, men i vilken riktning?

Under dagen har jag också hört den gamla vanliga trallen om att "arbetsgivarna själva borde få bestämma vilka som ska få vara kvar och inte, när det ska varslas = ta bort principen sist in först ut". Detta är inte bara ett uttjatat ämne utan också en tom flirt med ungdomar i allmänhet. De senaste veckorna tycker jag har visat att arbetsgivarna har en mycket stor makt när det väl gäller och det lilla anställningsskydd som finns i lagen behöver inte urholkas mer. Som sagt, intet är nytt under solen, men visst är det ledsamt att flirten med ungdomarna är så innehållslös.

Det som möjligen var spännande var att Herr B tog bladet från munnen när det gäller A-kassan. Nu kommer obligatoriet åter att utredas, möjligen i rätt sammanhang denna gång, blir spännande att följa. Kanske kommer det att flyga fast ingen tror att det är möjligt.

Det enda säkra...

Njuter av sommarvärmen och kikar på nyhetsflödet. Mellan alla solprognoser, sportevenemang och semestertips är det mycket om döden just nu. Självklart skrivs det en hel del om Michael Jackson och världen har genom hans död mist en stor artist. Rullar lite längre ner och läser att allt fler begravs utan kyrkliga ceremonier, vilket inte förvånar. För egen del har jag varit på ganska många begravningar av både den ena och andra sorten.

Den senaste var den absolut vackraste. En begravning som i sin enkelhet var personlig, närvarande och som askungen skulle ha sagt, helt underbar. Låter det konstigt, att beskriva en begravning som underbar? Helst skulle jag inte velat gå på den här begravningen alls, men om han nu absolut skulle dö, var begravningsceremonin den absolut bästa. Troligen beroende på att han själv med sina närmaste hade planerat allt, skrivit sin egen sista hälsning, valt musik, bilder etc. De hade ingen officiant, familjen skötte ceremonin själva. Det var värdigt, vackert och fyllt av kärlek.

Ännu så länge är det Svenska Kyrkan som har statens uppdrag att hantera begravningsväsendet (utom i Tranås och i Stockholm). Med tanke på att det till hösten drar ihop sig till kyrkoval, kan det vara en bra idé att titta på hur detta sköts i församlingen nära dig. Det handlar bland annat om hur stor begravningsavgiften är och till vad den används, är det säkert att den används till just begravningsverksamheten eller har församlingen hittat ett kryphål för att dryga ut sin egen krympande ekonomi. Om du är medlem i Svenska kyrkan, använd då din rätt att vara med och ställa krav genom att rösta i höstens kyrkoval. En sak är säker, vare sig du är troende eller inte kommer du förr eller senare att ta vissa tjänster i anspråk som vi alla betalar till (oavsett medlemskap i Svenska Kyrkan eller ej).

Jag kommer att rösta, rösta på dem som står för öppenhet, värme och som respekterar det statliga begravningsuppdraget.

Fnysskapande

Jag såg på TV i går hur G. Persson gav kommande ordföranden för EU några faktiskt ganska blygsamma och goda råd. Dröm om min förvåning när Herr Reinfeldt mycket ampert avfärdar allt och dessutom undslipper sig kommentaren att det här är "min stund i världspolitiken"...

Kalla mig gärna enfaldig, men var det inte för bara några månader sedan "Sveriges ordförandeskap" och viktigt med "borgfred", jada, jada, jada...

Men nu vet vi! Herr R behöver inga goda råd, inget stöd från någon annan, nu är det hans tur i världspolitiken. För egen del tror jag att detta beteende gör att både en och annan fnyser ännu mer över maktfullkomliga politiker som uppenbarligen inte lyssnar på någon annan än sig själva.

Jag hoppas att det trots ovanstående uttalande blir en bra ordförandeperiod för Sverige, inte bara en chans för Herr R att dansa med de stora elefanterna...

Kraftmätning

Nu har midsommaren passerat och nu går vi åter mot mörkare tider, innan vi vet ordet av står Tomten i farstun och påstår att det är "God Jul"...

Därför känns det tryggt att det i god tid innan dess är dags att fundera på det där med elen... De har hört av sig och meddelat att avtalet börjar lida mot sitt slut... Jag tillhör tråkmånsarna som vägrat att shoppa runt efter billigaste elen, utan har troget hållit fast vid Vattenfall. Förmodligen kommer det bli likadant nu. Men visst tycker jag att det vore klädsamt om Vattenfall kunde uppmärksamma mig som trogen kund. Till och med "Wok-panne-TV-leverantören" ringer ju och fjäskar och talar om att då jag är trogen kund...

Läser på SvD att det är fler och fler som aktivt väljer och att bytena ökar. Framförallt tror jag att det är miljömedvetenheten som har ökat och att fler väljer något som de uppfattar som miljövänligt. Ingen har väl undgått den "kraftmätning" som pågått de senaste åren, när det gäller miljö och etik på elmarknaden.

För egen del blir det nog även i fortsättningen Vattenfall, men med miljöknorr. Kanske slår jag till och betalar lite extra för vindel, lite ansvar vill man ju ändå vara med och bidra med.

P.S. Pappa hade lagt in sill, midsommaren var räddad D.S.

Hopp?

Jag vill passa på att önska alla en glad midsommar.

* Trots att arbetslösheten stiger
* Trots att lågkonjunkturen verkar håll i sig
* Trots att mördarsniglarna invaderar trädgården
* Trots regnet
* Trots att jag inte hunnit lägga in någon sill
(får hoppas på pappa helt enkelt)

Men kanske för att det verkar finnas en politisk potential där ute. Läste att flera efterlyser fler politiska partier och det borde rimligen också betyda att de själva vill aktivera sig (annars kommer det kanske inte bli några...). Dessutom gläds jag åt att världen håller ett vakande öga över Iran. Det sätter saker i ett annat perspektiv, vad är väl en regnig midsommar om man jämför det med möjligheten till fria och allmänna val.

Som sagt en Glad Midsommar till er alla!

Kooperatist javisst!

Har nu äntligen hittat en förmildrande omständighet med att den Moderatstyrda regeringen släpper på Apoteksmonopolet. Läser i SvD att Coop hoppas på att till hösten kunna sälja receptfria läkemedel i butikerna. Då blir det återbäring även på detta.... Men allvarligt talat, hur bra är idén om att släppa monopolet egentligen?

Är inte detta också en del av infrastrukturen? Jag tänker osökt på avregleringen av Posten, som visserligen givit en viss konkurrens på vissa ställen. Fortfarande är det dock Posten med stort P som ska garantera postleveranser över hela landet. Det var det ingen annan som ville göra, för det är ju inte lönsamt över allt... För att inte tala om det helt absurda i att när vi pratar lantbrevbäring kan det komma två postleveranser efter varandra i varsin bil, för konkurrens är ju så BRA???


Hur många läkemedelsdetaljhandlare det kommer att finnas på olika orter kan man ännu så länge bara spekulera i, men troligen blir det väl fler i de större städerna än i de mindre. Det jag verkligen hoppas på är att ingen ger avkall på den medicinska kompetensen och uppdraget att ge goda råd om billigare likvärdiga alternativ. Det sistnämnda vore nämligen dessutom riktigt dålig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

BoStad?

Läser i SvD om bostadsmarknaden i Stockholm och de problem som framförallt unga har att ta sig in i denna snårskog. Tillgången på bostäder i allmänhet och hyresrätter i synnerhet samt de krav som förknippads med att hitta sitt första boende, så långt inget nytt egentligen. Mia Enayatollah, informationsdirektör på Fastighetsägarna Stockholm säger till SvD ”– Men en fastighetsägare är en näringsidkare och har ju inte ansvar att sponsra någon som saknar inkomst. Det sociala bostadsförsörjningsansvaret faller på kommunen, säger hon.”

Det är inget konstigt med att fastighetsägare vill vara säkra på att hyran betalas i tid. Men det som gör mig fundersam är att ingen verkar fundera över de mönster som ändå verkar utkristalliseras när ungdomars inträde på bostadsmarknaden diskuteras.

1. Stockholm är en region som växer.
   Det finns kommuner i andra delar av landet som tvingas riva hyreshus. Kanske hänger detta lite ihop med hur arbetsmarknaden fungerar? Stockholm är trots allt en region som ännu inte drabbats fullt lika hårt av varselvågen som andra regioner. Den nuvarande regeringen driver en militant arbetsmarknadspolitik där du ska flytta dit jobben finns, redan första dagen som arbetslös. Bostadssituationen på den nya orten ingår inte i analysen.


2. Ungas inträde på arbetsmarknaden.
   Detta underlättar den nuvarande regeringen genom att underlätta möjligheten att visstidsanställa personer. Hyresvärdarna vill helst att du har en tillsvidareanställning eller någon annan lika säker inkomst. Behovsanställning, vikariat, timanställning etcetera ger inte samma tyngd, oavsett hur många de är. Att regeringen dessutom inte fullt ut står upp för kollektivavtalen drabbar också i första skedet unga människor. Det är betydligt fler unga människor som erbjuds att provjobba gratis innan en anställning kanske blir aktuell.


3. Utbildningstiden har blivit längre.
   Många unga studerar vidare direkt efter gymnasiet och studentlägenheterna verkar inte heller ”stå som spön i backen” och dessutom är de långt ifrån billiga.

Det vore nog bra om någon satte sig ner och funderade på hur allt hänger ihop och vilka beslut som skulle behövas för att tajta pusslet lite. Tänk om någon då kom fram till att det bland annat vore en bra idé med.

• Riktade stöd för att komma i gång med att bygga hyreslägenheter. Även mindre sådana….
• Ökade möjligheter för unga att få en tillsvidareanställning snabbare.
• Flera studentlägenheter.

Läs gärna Peter Anderssons inlägg också...

Lång väg hem....

Dagarna efter valet till EU-parlamentet vänds blicken nu åter till den stora utmaningen, nämligen jobben. Jag tycker att fråga borde fått ännu större utrymme i valdebatten, men det tog inte fart på riktigt.

Läser i DN och SvD att Arbetsförmedlingen, som intervjuat närmare 13 000 arbetsgivare, prognostiserar att arbetslösheten nästa år passerar halvmiljonstrecket.

11,3% av arbetskraften kommer enligt prognosen 2010 att befinna sig i "utvisningsbåset". Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, en Arbetsförmedling som skulle behöva fler resurser i form av "fler händer" och en regering som i allt väsentligt fortfarande väntar på marknaden. Jag är rädd att med ett sådant läge kommer krisen att vara länge, länge, även om Manpowers lite mindre prognos (751 intervjuer) säger sig se en uppgång tredje kvartalet i år...

Under tiden som personer är arbetslösa straffas de ekonomiskt dubbelt upp och kan då i mindre utsträckning bidra till att konsumera varor och tjänster. Dessutom kommer många ungdomar ha svårt att alls komma in på arbetsmarknaden då arbetsgivare gärna (helt logiskt) vill ha personer som både har utbildning och erfarenhet.

I detta läge finns det dock en aktör som borde kunna visa lite "muskler", nämligen Staten. Staten står inför en stor generationsväxling och skulle nu kunna passa på att exempelvis erbjuda praktikplatser och liknande. En möjlighet att både förbereda sin egen generationsväxling men också se till att ge arbetslösa personer en bra arbetslivserfarenhet. För att detta ska bli mer än ett slag i luften måste detta faktiskt formuleras som uppdrag till de Statliga myndigheterna, bolagen och verken. Det som mäts är det som görs….

Dessutom skulle det kanske inte vara helt fel att damma av utbildningsvikariaten som ger dubbel effekt. Dels blir den "egna personalen" kompetensförstärkt samtidigt som någon annan faktiskt får en arbetslivserfarenhet. Staten skulle också kunna underlätta för kommunerna att både behålla och rekrytera mer personal. Fler skattesänkningar finns det nog inte utrymme på ett tag… Men kanske blir det också lite lättare att föra en klok dialog med näringslivet om Staten vågar gå före.

Valrörelsen är slut för denna gång och då bör det vara möjligt att ägna sig åt lite praktisk politik.

Välfärdsutmaning?

Läser i DN att SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) nu äntligen tar bladet från munnen och börjar prata om de utmaningar som ligger framför oss i lågkonjunkturens kölvatten. Samtidigt har regeringens eget Finanspolitiska råd tidigare i veckan uttalat kritik mot att regeringen gör för lite.

Detta sammantaget borde göra att Borg och Co tar sig en funderare på om det inte borde fördela ytterligare pengar till kommunerna. Både för att minska effekterna av lågkonjunkturen och för att hjälpa till att hålla uppe nivåerna i välfärden.

Finanspolitiska rådet pratar dessutom om behov av höjd a-kassa, vilket är kontroversiellt men jag tycker att de är helt rätt ute. I varje fall borde 80% av de som omfattas av försäkringen också kunna få ut 80% i ersättning.

Kanske kommer molnen på arbetsmarknadshimlen att skingra sig så småningom, under tiden är det bäst att planera för ruskväder.

Ljuset i tunneln?

Med stor tillfredsställelse läser jag i SvD att Socialdemokraternas vårbudget verkligen tar jobbfrågan på allvar.

Visst kostar det att ha en aktiv arbetsmarknadspolitik, men det kostar ännu mer att ha en passiv dito. Veronica Palm lyfter i sin blogg fram satsningen på ungdomar. Helt rätt med tanke på att ungdomsarbetslösheten stiger, effekterna av just ungdomars arbetslöshet brukar dessutom hålla i sig länge. Dessutom har den samlade oppositionen rätt när de konstaterar att ”Framtidstro är viktigare än någonsin”.

Den som inte tror på en morgondag, vill heller inte investera i framtiden.

Kanske känns det extra mycket nu när våren är här med sitt efterlängtade solsken. Frågan är när den konjunkturella "våren" kommer, med nya jobb som tittar upp i arbetsmarknadens rabatter.

Gott gott i gott gott?

Choklad som är så gott!

Nu blir det till att dammsuga affärer på rättvisemärkt påskgodis... Läser nämligen i SvD om förekomsten av barnarbete i chokladindustrin.

Tänk vad bra det vore om alla stora chokladproducenter själva lade ner lite energi på att ställa krav på sina leverantörer.

Handen på hjärtat; hur modernt känns det med barnarbete, livsfarliga kemikalier och dålig arbetsmiljö? De stora Svenska chokladproducenterna är involverade i olika internationella projekt, men det finns uppenbarligen lite mer att göra.

Gör det möjligt för oss som konsumenter att hjälpa till att välja bort sådana arbetsförhållanden som vi själva inte skulle vilja vara utsatta för. Det är en viktig del i solidaritetsarbetet. Detta behöver självklart kombineras med andra insatser också. Du till exempel själv bidra genom att vara med i ett fackförbund som arbetar med internationellt solidaritetsarbete eller du kan köpa en pin till stöd för Unicefs arbete.

Unicefpinsen sitter på kavajslaget, nu är det rättvisemärkt påskgodis som blir missionen.!

Glad påsk!

Eh hum ??

Jag ska villigt erkänna att jag inte vet exakt vad som försiggått vid förhandlingsbordet mellan Byggnads och arbetsgivar- organisationen Sveriges Byggindustrier. Trots detta antar jag att det i grunden handlar om makt och fördelning av makten. Arbetsgivarnas intresse kan ofta beskrivas som en vilja att själva och efter eget gottfinnande besluta om en mängd olika saker. Detta är ju själva grunden till att vi som jobbar valt att sluta oss samman i fackföreningar. Den bärande idén handlar om att vi som jobbar vill vara med och ha inflytande, inte minst för att med vårt yrkeskunnande bidra till en bättre verksamhet.

Jag är övertygad om att det är betydligt lättare att genomdriva förändringar om det görs tillsammans med andra. Därför blir det märkligt när Byggnads varsel recenseras av en del tyckare som att ”facket har för mycket makt”. De skulle nog behöva läsa på lite om det där med makten…. Dessutom antar jag att tyckarna själva precis som många andra vill ha någon form av årliga löneökningar, oavsett konjunktur.

Även de som valt att stå utanför fackföreningarna förväntar sig högre löner, fler semesterdagar, avtalspension etc. Utan fackföreningar som förhandlar fram avtal med arbetsgivaren vore det rakt av upp till var och en att fixa sitt avtal själv med respektive chef och vem har makten då? Utöver detta kan man också fundera på om alla på detta sätt verkligen skulle kunna nå upp till kollektivavtalens nivåer? Speciellt när arbetslösheten växer...

Kanske är det bäst att läsa på lite om vikten av att ha humor, det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet och nu har det till och med forskats på området. Om utvecklingen går mot att vi som jobbar med varm hand lämnar tillbaka det lilla maktutrymme som tillkämpats oss under 1900-talet, då kommer det vara en överlevnadsfråga att ha ett utvecklat sinne för humor.

Oskuldens färg är vit….

Förra veckan var jag på studiebesök i ett våraktigt Bryssel, fullspäckat program från morgon till kväll samtidigt som solen prövande strålade så vårfint som bara vårsolen kan. Väl hemma blev vårlyckan kortvarig, idag låg snön vit och fin över hela ”vykortet”.

När jag sedan börjar återuppdatera mig på nyheterna och kollar vilka ”möss” som varit framme och dansat när ”katten” varit borta… då verkar permafrosten ha slagit klorna i nyhetsflödet.

Det är värnplikten som försvinner, varsel som ökar, arbetslöshetssiffror på tvåsiffriga nivåer, pensioner till höger och vänster, framtiden målas i svart… Men snön som föll i natt är vit.
Det kanske är så att vi nu alla går och väntar på ”tomten” som ska komma med ett paket. Ett paket med en lösning på den nutida gordiska knuten; bibehållen eller ännu hellre utökad välfärd men med minskade skatteintäkter. Tveksamt om det funkar med ett svärdshugg...

Men allt är inte nattsvart, en och annan ljusglimt slinker med; dagens två bästa citat står Pernilla Ström för som porträtteras i DN "... – Det är när det går åt helvete som det visar sig vad folk går för. Då är kvinnorna bättre än män, de är rakare och djärvare och inte lika prestigefulla." och "...Därför brukar jag säga att det spelar ingen roll hur du kommer in, det viktiga är vad du presterar när du väl är där."

Med andra ord, den vita snön kommer sjunka undan, våren är i antågande och framtiden ligger framför oss. Var med du också och gör skillnad, i det stora eller i det lilla, det viktiga är att vi inte slår oss till ro och hoppas att det alltid ska finnas någon annan att skylla på. Oskuldens färg är vit, vilken är din?

Pengar, slantar, kulor, deg...

vi får betalt för vårat kneg...

Då är bonusdebatten i gång igen, både DN och SvD skriver om bonusprogram i statliga bolag.
Denna gång är den moderatstyrda regeringen rätt ute, de kan nu ta på sig ledartröjan och förändra det regelverk som de själv beslutade om förra året. Detta område är ju trots allt något som faktiskt är politiskt styrt och därmed kan den moderatstyrda regeringen låta kinderna färgas röda av indignation eller blygsel (valfritt).

Bonus i sig är inte fel, det är en fråga om hur konstruktionen ser ut. Vilka parametrar är det som värderas och belönas. Att belöna ett gott resultat är kort sagt inte fel. Det är trist att ordet ”bonus” blir så befläckat på grund av dålig hantering och felaktiga prioriteringar som gör att verksamheten inte nödvändigtvis utvecklas på bästa sätt. Goda resultat kan uppnås på olika sätt och frågan är väl ständigt till vilket pris. Att dessutom betala ut bonus när boksluten lyser härligt julröda känns med andra ord helt fel.

En berättigad fråga är dessutom varför det nästan enbart är höga chefer som kan få bonus (vet att andra sätt också finns). Visst vi löntagare vill ha ”rätt” lön hela tiden, men om det går bra så är det nog ingen som tackar nej till lite extra… om inte annat så kanske det räcker till lite mer "radhusbiff".

Modigt?

I går hände något historiskt, om det är bra eller inte kommer framtiden att utvisa. Men precis som Björn Elmbrant skriver på ”dagens arena” är det i vart fall ett modigt beslut av IF Metall att så tydligt gå in och ta ansvar, när ingen annan verkar vilja göra det. Nu återstår att se om andra i ansvarsställning vågar ta ett antal modiga beslut. För visst känns det tungt att det alltid är löntagarna som står där med notan, medan andra smitit iväg! Ofrånkomligen funderar man på vad detta innebär för framtiden... är detta ett steg på väg tillbaka till en tid där löntagarna stod med mössan i hand?

Det som behövs är både direkta insatser här och nu, men viktigare än allt annat, de långsiktiga investeringarna måste komma till skott. Det handlar om att satsa på forskning, utbildning och framför allt inom området förnyelsebar energi och drivmedel. Det är genom aktiva insatser inom detta område som krisen överbryggas och framtidens väg stakas ut.
Varför passivt vänta?

I går fick jag en kommentar om att ”… äntligen har vi en regering som fattar hur marknadsekonomi fungerar...” Jag funderade lite mer på det där och visst man kan göra den tolkningen, men samtidigt har väl ingen röstat fram en regering i förhoppningen om att de som företräder partierna inte ska göra något med den makt som de ändå givits. Det borde vara självklart för den sittande regeringen att ta på sig den ledartröja som svenska folket givit dem.

Vems pengar?

Jag tycker att det känns magstarkt att Volvos högsta chefer föreslås få högre löner, när företaget uppenbarligen verkar ha ekonomiska problem. Det är dock märkligt att höra Reinfeldt indignerat leverera denna "känga". Samma Reinfeldt som utan att tveka ger samma välavlönade skikt rejäla skattesänkningar… Visst detta genomfördes innan proppen gick ur världsekonomin, men jag har inte hört att moderaternas position förändrats.

Att dessutom koppla ihop detta med Volvo uppvaktning om statliga medel för att bekosta viss utbildning för de anställda blir på sitt sätt ännu mer skrattretande. För visst kröp det fram i intervjun att det inte skulle ha blivit några pengar i alla fall och att de föreslagna lönehöjningarna bara gav regeringen ytterligare skäl att säga nej.

Det känns som om ministrarna skulle tjäna på att prata ihop sig; antingen får företag på ”obestånd” klara sig själva eller så går staten in med stöd. Det är bara i det senare fallet som den moderatstyrda regeringen kan låta indignationens hetta färga kinderna klädsamt röda, i annat fall får de precis som alla andra förlita sig på att aktieägarna i detta läge låter sig styras av lite mer moral…

Under tiden kan väl med moderatstyrda regeringen ta på sig ledartröjan och göra det de kan för att mildra lågkonjunkturen genom att exempelvis ge kommuner det stöd de behöver för att undvika ytterligare varsel. Dessutom kan ju regeringen sopa framför egen dörr och fylla på med fler resurser till exempelvis Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, det ligger ju i varje fall inom den moderatstyrda regeringens formella kompetensområde... Men det blir väl som vanligt facken som får hjälpa till att reda upp lågkonjunturens trassel.

Glädje och sorg

I dag är det 23 år sedan Olof Palme mördades och ett möjligt uppklarande verkar mer och mer osannolikt.
Jag undrar hur Olof Palmes analys av dagens Sverige skulle ha sett ut?

Sedan det moderatstyrda högergänget tog över 2006 har det mesta gått i fel riktning. Nu konstaterar fler och fler A-kassor att de troligen måste höja avgifterna, trots att budgetpropositionen från i höstas lockade ”Svensson” med en 50-lapps sänkning… Jakten på de arbetslösa och pressen nedåt på lönerna fortsätter, trots högerns lockbete.

Men tursamt nog finns det i varje fall ett glädjeämne i kväll; Malena Ernman, den stilsäkra mezzosopranen gick vidare till melodifestivalfinal i Globen.

Fett bra dag

Fettisdag... på mer än ett sätt?
I dag blev det riktig semlepremiär, med en ”vanlig” kartongsemla, nice!. Jag tycker att det är spännande med de olika varianter på detta bakverk som dyker upp på konditorier och i butiker samt i recept för egna köksexperiment. Mest spejsat hittills är nog ”Lussesemlan”, en vanlig lussekatt, men med hela semlegarnityret… Ytterligare ett sätt att krama ur det mesta ur ett fenomen.

Detta kommer mig (som Peter Harrysson brukade säga) osökt att tänka på: Hur mycket det nu kommer att rapporteras, på längden och på tvären, när det gäller kronprinsessans förlovningseklatering. Många pixlar och många träd lär det gå åt, nu när de som bestämmer har givit sin välsignelse.

Med risk för att bli tagen för en fullblodsrojalist, så önskar jag de unga tu mina varma hälsningar!

Rösta - kryssa - påverka

SvD skrev i fredags om att det saknas ungdomskandidater i årets EP-val. Visst är det ett tillkortakommande att unga personer inte lyfts fram i tillräcklig utsträckning, men jag vill slå ett slag för en person som visserligen relativt nyligen passerat 30-strecket men som förtjänar att få ett förnyat förtroende.

Åsa Westlund; otroligt kompetent, drivande, orädd och väldigt ödmjuk. Hon är en bra förebild och har visat att det går att genomdriva förändringar även "i det tröga EU". Dessutom anser jag att hon har förmågan att lyfta framtidsfrågor med stor trovärdighet, det har hennes stora engagemang för miljöfrågorna visat. Jag är glad och stolt över att Åsa finns i EU-parlamentet idag och att hon med stor energi gör ett mycket bra arbete.

Jag kommer att kryssa för Åsa den 7 juni, gör det du med!

Läs mer om Åsa, vad hon gjort och vad hon vill göra.

Ögonblick...

Försöker att uppdatera mig på världen efter att ha hållit i utbildning och varit på möten... Ögnar igenom DN och SvD, som vanligt är det mycket elände både stor och smått. Jag fastnar för två saker; Kristina Axén Olin (M) berättar om hur hon upplevt villkoren i politiken och Björn Ranelid som bjuder på en episkt vacker bil (den är verkligen vacker).

Visst, jag skulle kunna skriva om kärnkraft, krig i världen eller något annat pretentiöst. Men i dag fredag den 13... känns det helt enkelt bättre att reflektera över människan. Människan bakom ett politiskt uppdrag, människan bakom en läderklädd ratt i en vacker bil (som uppenbarligen väcker känslor), människan som kan förtäras utan av de förväntningar som var och en tar sig rätten att ha på alla i sin omgivning (gärna utan att tala om vilka förväntningarna är...).

Vi må ha olika uppfattning i en rad frågor och vi kan kritisera och debattera men det måste också åtföljas av en respekt för människan och att vi ibland har helt olika utgångspunkt för vårt resonemang. Jag tror att vi alla mår bra av en klapp på axeln, ett vänligt ord och att mötas av en öppen och ärlig nyfikenhet. Människan är både enkel och komplicerad och i slutändan har vi inga andra än varandra. Det tycker jag är tänkvärt såväl mellan politiska motståndare som bland grannar och alla andra.

Hoppas att alla använder denna "otursdag" fredag den 13 till att ladda inför morgondagen, alla hjärtans dag, en av alla dessa dagar då vi kan möta varandra och jobba på att se oss som de vi är.

Ordens makt

Idag skriver DN om arbetet med medling som bedrivs vid flera skolor i Haninge sedan ett antal år tillbaka. Idén är att ge eleverna får hjälp att själva hitta lösningar på konflikter som uppstått i vardagen.
Jag tycker detta är bra och det är mycket bra att det har fått ett begrepp och att det finns en metod för detta. Samtidigt konstaterar jag att det i grunden inte är speciellt märkvärdigt. Det handlar om att hitta vägar för att möta varandra med respekt. Även innan begreppet medling infördes fick personal i skolan på olika sätt försöka hantera vardagskonflikterna i skolan.

Det stora allvetande "Vi-et" ondgör sig ständigt över olika konflikter i världen. Visst är det skillnad på konflikter och konflikter, men i grunden handlar det ändå om människors oförmåga att kommunicera. Inte prata, för det kan nästan alla, att kommunicera är något helt annat. Detta att kunna samtala om saker som gått snett är viktigt, vad är då bättre än att i tidiga år få de redskap som många av dagens vuxna saknar.

Vi som redan är "förlorade", och befinner oss utanför skolans ram, bör kanske ibland stanna upp och reflektera över tingen i världen ur det lilla barnets öppna och oförstörda perspektiv. Kanske skulle en hel del krig och elände kunna undvikas då.

Förvånande?

Både i DN och i SvD kan vi läsa om pastapalavern i skolköket...

Visst det är oacceptabelt och allt annat politiskt korrekt. Men visst undrar man om det betingar det nyhetsvärdet att det är "förstasidesnytt" och om det verkligen är som det antyds i kommentarer att det bara är "toppen av ett isberg".

Jag tror för egen del att mattanterna (som vi sa när jag var liten) i allmänhet gör ett bra jobb. De har inte alltid den roligaste arbetsmiljön och framförallt är de inte den mest uppmärksammade gruppen inom skolans värd. Dessa undanskuffade vardagshjältar förtjänar att få förutsättningar för att göra ett bra jobb. Att tappa mat på golvet kan väl hända vem som helst och de flesta skulle nog inte sleva upp den och servera den som att inget hade hänt. Låt därför inte detta slå mot en hel yrkesgrupp, det skulle inte förvåna mig, men man kan ju hoppas.

Läser för övrigt i DN att julhandelsprognosen inte slog in. Vem är förvånad? När var och en tittade i sin plånbok och funderade över hur framtiden skulle bli kan väl inte bli förvånad. Om man dessutom betänker debatten kring klimatfrågan skymtar kanske ytterligare en pusselbit till julhandelsmissen.

Konjunkturella köldknäppar

Tittar på termometern och konstaterar att vintern blir mer och mer vårlik. Däremot kan vi se på nyheterna och läsa i både DN och SvD om ett antal konjunkturella köldknäppar.

1. Försvaret - budgeten fryses på 38,9 miljarder per år fram till 2014. Varför höjda ögonbryn över att det betyder nerdragningar? Vad ska ÖB göra?
2. Stryelseproffsen - arvodena fryses i många bolag och regeringen jublar.
3. IKEA - får etikkritik, något som kan bli en kalldusch, nu när konjunkturen troligen gör att vi var och en håller lite hårdare i sina pengar.

Regeringen må jubla över att de nått fram i sin kritik av sina tidigare gullegrisar, men Det ska bli intressant att följa Borg-arnas hantering av punkten 1. Detta är ju ett känsligt ämne, där de inte verkar vara helt överens.

Vart tar pengarna vägen?

Kan åter läsa i DN och i SvD om konsekvenserna av de långa handläggningstiderna på försäkringskassan. Visst, man kan skylla på nya datasystem och allt möjligt annat, men varför är det ingen som vågar se det verkliga problemet? Oavsett datasystem och regelverk, behövs det även personal som kan få jobba på ett effektivt sätt. Försäkringskassans ständiga omorganisationer har inte gynnat varken personalen som jobbar där eller de som väntar på en eller annan utbetalning.

Ta tag i problemet regeringen! Ställ upp med fler och mer långsiktiga resurser till försäkringskassan. Men det är klart, då kanske ni Borg-are inte kan fortsätta med era skattesänkningar...

Alla vill ha en god välfärd, men många vill ha den till ett lägre pris, den ekvationen går inte ihop. Varför vara förvånade och indignerade över att utbetalningen från försäkringskassan dröjer. Detta är en av konsekvenserna av valresultatet 2006, chans till revanch blir det 2010, att det blir en tuff fight, är väl bara förnamnet.

En spricka i molntäcket?

Läser på DN-debatt om det omtag som Socialdemokraterna vill göra när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Sven-Erik Österberg och Luciano Astudillo presenterar flera hoppingivande tankar och idéer som tar sin utgångspunkt i den enskilda individens möjlighet att behålla sin attraktivitet på arbetsmarknaden.

Jag säger bara äntligen!
Äntligen några som förklarar hur en riktig arbetslinje ser ut! Äntligen någon som ser de arbetslösa som individer med olika förmågor och behov.

De konstaterar att "...Men för att se möjligheter måste vi ha självkänsla och hopp. Mötet mellan människor behövs allra mest när vi är i kris. Arbetsförmedlingen har inte tillräckliga resurser för att möta detta behov. Det duger inte. I den reformerade förmedlingen måste vi upprätta det personliga mötet - som lägger grunden för självkänsla och framtidstro, och stärker oss på vägen mot ett nytt jobb. Här kan det finnas en del att lära av de privata aktörer som förmedlar jobb. "

Det kan det visst göra, inte minst hur många personer som var och en kan arbeta med för att kunna möta individer med kvalitet. Det som också komplicerar bilden är att arbetsförmedlarjobbet är dessutom även i framtiden (förmodar jag) ska leva upp till en hög statstjänstemannamässig nivå, med allt vad det innebär av värnandet av rättssäkerhet för individen, förvaltandet av våra gemensamma resurser etc.

Trots denna kommentar, gläds jag verkligen åt en framtida arbetsförmedling som även arbetsförmedlare vill arbeta på.


Sist men inte minst konstaterar jag att det även sägs ett och annat klokt från borgerligt håll "- Jag försökte säga till mina anställda att vi inte skulle presentera någon större nyhet, sade Anders Borg." Det var verkligen ingen överdrift, när de i dag presenterade nästa smula i kriskexet.

Arbetslöslighet?

Sedan hösten har vi alla kunnat läsa om varselvågen som rullat in över Sverige, vågen rullar vidare och verkar inte mattas av. Fler och fler känner att varslen kryper närmare, vänner och bekanta har redan drabbats eller ligger i riskzonen.
De ljusglimtar som skymtade under förra året, lyfts åter fram för att ge lite hopp och förtröstan.

Det är självklart att företag inte kan fortsätta som om ingenting har hänt om efterfrågan sjunker drastiskt. Det är dock inte det samma som att vi ska acceptera att arbetslösheten skenar okontrollerat. Anställningsbarheten är det viktiga ordet i detta pussel. Om alla som har ett jobb tillåts och vill utvecklas så att vi hela tiden är attraktiva inte bara för den arbetsgivaren om vi just för stunden har, mildrar det till viss del konsekvenserna av en nedgång i konjunkturen.

Konstaterar att det i tider som dessa är otroligt viktigt att investera i utbildning och utveckling. Därför är det glädjande att läsa om Socialdemokraternas vilja till ett brett kompetenslyft.

Det går inte att som regeringen enbart skylla på andra och köra huvudet i sanden och hoppas att allt blåser över.

Tänt var det här!

Läser i DN om att Stockholms stad inte vill sälla sig till storstäder i världen som genomför Earth Hour den 28 mars 2009 kl 20:30 -21:30. Både Malmö och Göteborg ska delta, men inte den kungliga huvudstaden... Det är inte bara städer och kommuner som kan delta, vi kan alla delta.

Visst, man kan ju fundera på vad detta egentligen tjänar till men förutom att det kommer sparas x antal kilowatt så ger det så mycket mer.

• En timme i mörker att kontemplera över våra liv.
• En timme med en god bok, där stearinljusskenet spelar över sidorna.
• En timme med familjen samlad och spökhistorier på schemat.
• En timme för vad som helst som inte kräver elektricitet...

Vill du veta mer om detta världsomspännande evenemang? Klicka här!

Jag tänker delta, gör det du med!

Så nytt och bräckligt...

Ett nytt år lovar alltid nytt och bättre. Nu har det gått fyra dagar in på det nya året och inte känns det nytt och bättre, snarare känns det patetiskt gammalt. Vad är det som gör att kriget i Mellanöstern aldrig verkar finna ett slut? Vad gör att Israel tar sig den rätten som ingen annan kan göra utan att ordet folkmord dyker upp i var människas tanke och på löpsedlar?

För egen del har jag svårt att uppbåda någon annan känsla än en hopplös tomhet, inte på grund av ointresse eller nonchalans, snarare för att jag inte har några egna erfarenheter som känslomässigt kan guida mig genom alla bilder och texter om det som nu pågår i Gaza. Rent intellektuellt förstår jag att det som händer nu är bland det hemskaste som människor kan uppleva och därför önskar jag att 2009 är det år då detta kan få ett fredligt slut.

Därför hoppas jag på ett Gott Nytt 2009 i alla fall och tänder några ljus för barnen i Gaza.