Idag skriver DN om arbetet med medling som bedrivs vid flera skolor i Haninge sedan ett antal år tillbaka. Idén är att ge eleverna får hjälp att själva hitta lösningar på konflikter som uppstått i vardagen.
Jag tycker detta är bra och det är mycket bra att det har fått ett begrepp och att det finns en metod för detta. Samtidigt konstaterar jag att det i grunden inte är speciellt märkvärdigt. Det handlar om att hitta vägar för att möta varandra med respekt. Även innan begreppet medling infördes fick personal i skolan på olika sätt försöka hantera vardagskonflikterna i skolan.
Det stora allvetande "Vi-et" ondgör sig ständigt över olika konflikter i världen. Visst är det skillnad på konflikter och konflikter, men i grunden handlar det ändå om människors oförmåga att kommunicera. Inte prata, för det kan nästan alla, att kommunicera är något helt annat. Detta att kunna samtala om saker som gått snett är viktigt, vad är då bättre än att i tidiga år få de redskap som många av dagens vuxna saknar.
Vi som redan är "förlorade", och befinner oss utanför skolans ram, bör kanske ibland stanna upp och reflektera över tingen i världen ur det lilla barnets öppna och oförstörda perspektiv. Kanske skulle en hel del krig och elände kunna undvikas då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar