Försöker att uppdatera mig på världen efter att ha hållit i utbildning och varit på möten... Ögnar igenom DN och SvD, som vanligt är det mycket elände både stor och smått. Jag fastnar för två saker; Kristina Axén Olin (M) berättar om hur hon upplevt villkoren i politiken och Björn Ranelid som bjuder på en episkt vacker bil (den är verkligen vacker).Visst, jag skulle kunna skriva om kärnkraft, krig i världen eller något annat pretentiöst. Men i dag fredag den 13... känns det helt enkelt bättre att reflektera över människan. Människan bakom ett politiskt uppdrag, människan bakom en läderklädd ratt i en vacker bil (som uppenbarligen väcker känslor), människan som kan förtäras utan av de förväntningar som var och en tar sig rätten att ha på alla i sin omgivning (gärna utan att tala om vilka förväntningarna är...).
Vi må ha olika uppfattning i en rad frågor och vi kan kritisera och debattera men det måste också åtföljas av en respekt för människan och att vi ibland har helt olika utgångspunkt för vårt resonemang. Jag tror att vi alla mår bra av en klapp på axeln, ett vänligt ord och att mötas av en öppen och ärlig nyfikenhet. Människan är både enkel och komplicerad och i slutändan har vi inga andra än varandra. Det tycker jag är tänkvärt såväl mellan politiska motståndare som bland grannar och alla andra.
Hoppas att alla använder denna "otursdag" fredag den 13 till att ladda inför morgondagen, alla hjärtans dag, en av alla dessa dagar då vi kan möta varandra och jobba på att se oss som de vi är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar