Enögda politiker?

Bara så cool, läste i DN om ungdomshuset Cyklopen. I min kommun jobbas det för ett ungdomens hus, ingången verkar dock vara en helt annan, den moderatstyrda majoriteten verkar vilja servera någon form av färdigt aktivitetspaket för ungdomarna. Personligen tilltalas jag mer av att ge ungdomar förutsättningar att själva vara med och successivt forma verksamheten. Det ger den mer liv och tillåter en förändring över tid. Fram för mer folkrörelsearbete, bemyndiga ungdomarna att genom möjlighet till egna initiativ utvecklas och växa.

På samma tema är det citat som Krassman i sin blogg fångat upp från SVT. Konstaterar att för vissa åtgärder finns det hur mycket resurser som helst oavsett resultat... Enögt var ordet.

Lyft för arbetsmiljön?

Läste i DN om de arbetsmiljöproblem som följer av slarvet med märkning av bagage tyngre än 20 kg. Tänk att det ska vara så svårt att få även så till synes enkla grejor att fungera, som att sätta dit en orange lapp för att markera tyngre bagage. Resultatet är att personalen (genom facket) måste vända sig till Arbetsmiljöverket.

Enligt Conny Petrini, vice ordförande i Transport-arbetarförbundets underavdelning Civila flygpersonalens fackförening (CFF) på Arlanda har det dessutom "hänt flera gånger att personal har skadat sig när de har missbedömt vikten på bagaget. Om inte märkningen för tungt bagage finns gäller inte heller alla försäkringar vid en eventuell skada".

Bristande bagagemärkning är bara en av alla saker som Arbetsmiljöverket förväntas titta på. På Arbetsmiljöverkets hemsida står det bland annat "Vårt mål är att minska riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet och att förbättra arbetsmiljön ur ett helhetsperspektiv, det vill säga både när det gäller fysisk, psykisk som social och arbetsorganisatorisk synpunkt. "

Tänkte regeringen på detta när de drog bort betydande resurser från Arbetsmiljöverket. De har visserligen lagt tillbaka lite pengar, men långt i från tillräckligt. Var och en förstår att om detta mål ska kunna uppnås, måste det till mer resurser.

Höj - sänk - sänk?

Fantastiskt att ledaren i SVD undviker att ta upp det intressanta problemet att regeringen inte har beslutat sig för att ta bort kopplingen mellan nivå på avgiften och antalet medlemmar i respektive A-kassa/antalet arbetslösa medlemmar. Det var ju denna intellektuella kullerbytta som skulle få de som jobbar att sänka sina lönekrav...

Detta är intressant därför att regeringen nu vill ta bort kraven på arbete för att få inträde i A-kassan, även den som är arbetslös, sjukskriven etc. ska kunna bli medlem i en A-kassa. I och med detta borde rimligen kopplingen till mängden arbetslösa i respektive A-kassa tas bort och detta skulle betyda att avgiften skulle kunna sänkas ytterligare.

Vore det så hemskt!?

Protestera mera!

I DN i dag kan vi läsa att det exakt på dagen är sju år sedan Dawit Isaaks, brutalt väcktes på morgonen och fängslades, utan rättegång sitter han alltjämt fängslad.

Sju år är en lång tid, exempelvis lika lång tid som det tar att få börja första klass. Det sägs också att det tar sju år för att bli en fullfjädrad sushi-kock. Sju år ska det också ta för alla celler att förnyas. Det finns alltså saker som beroende på ståndpunkt är viktiga och mindre viktiga som tar sju år. Jag kommer inte ifrån att det trots allt känns tröstlöst att det fria ordet ännu inte är en självklarhet runt hela klotet och att människor ska behöva sitta fängslade för rätten att få uttrycka sig.

Heidi Avellan politisk chefredaktör på Sydsvenskan uttryckte sig så bra i DN idag "- Det fria ordet är inte bara något för oss journalister, det är en del av demokratin. Vi måste verka för demokrati."

Vill du göra en egen insats, skriva på protestlistan.

Penningregnet fortsätter?

Min mamma lärde mig att när man får något så ska man tacka, även om det inte alltid är så mycket att tacka för... därför Tack!

Närmast tänker jag på den eventuella 50-lapp som a-kasseavgiften ska sänkas med. Skrivningen i budgetpropositionen är så luddig att det är direkt svårt att utläsa om det verkligen blir en sänkning. Dessutom kommer den eventuella sänkningen först från 1 juli 2009, vilket ger en helårseffekt på hela 25 kr... Dessutom "fipplar" regeringen med medlemsvillkoret, i en ännu mer krystad skrivning, vilken i bästa fall kan tolkas som att jag bara behöver vara med i A-kassan i sex månader, för att kvalificera mig för en inkomstbaserad ersättning (under förutsättning att arbetsvillkoret är uppfyllt). Det verkar minsann som om de känner en oro för vad som kommer att hända under lågkonjunkturen.

Det vore helt klart renhårigare om de hade erkänt att det var fel att genomföra den chockhöjning av a-kasseavgiften som de gjorde förut och som har gjort att väldigt många (närmare en halv miljon) har lämnat A-kassorna och nu riskerar att hamna utanför i händelse av arbetslöshet.

Nej de fullföljer nu sin orättvisa politik där vinnarna är alla som arbetar och förlorare är arbetslösa, sjuka, pensionärer och studenter (om de inte arbetar)...

Vårdtid

Till alla de som tycker att Vårdförbundets strejk var onödig... Tja, enligt en artikel i DN blev det ett startskott för effektivare vård på kirurgakuten vid Karolinska i Huddinge. Det handlar om bättre kommunikation och ett tajtare arbetssätt. Förmodligen mer effektivt än borgarnas införda vårdval.

Tack alla sjuksköterskor som tog strid för era löner!

Nytrygghet?

På DN-debatt kunde vi härom dagen läsa om Svenskt Näringsliv och deras nya teorier om vad som orsakar ojämställda löner. Visst hisnar tanken; om vi alla (framför allt kvinnor) bara bytte jobb med varandra lite oftare skulle ojämställda löner snart vara ett minne blott... Jag trodde att alla var överens om att grunden för den lön som arbetsgivaren betalar är vilket jobb det handlar om. I så motto ska det inte heller vara skillnad mellan kvinnors och mäns löner för jobb som är lika/likvärdiga. Det som framskymtar i artikeln är att Svenskt Näringsliv anser att det i större utsträckning är marknaden (tillgången på arbetskraft) som borde bestämma lönen.

Därefter går de vidare till sin minst sagt ideologiskt färgade uppfattning (som de gärna vill upphöja till fakta) om att tryggheten på arbetsmarknaden i Sverige är allt för hög. Jag tror att det snarare är bilden av tryggheten som är allt för upphaussad. Sverige har en arbetsrätt som under lång tid har möjliggjort stora omställningar på arbetsmarknaden, detta har inte förändrats. Möjligen är det snarare en effekt av att visst propagandamaskineri nått framgång så att företag tror att det är omöjligt att säga upp anställda i händelse av att till exempel orderingången sviker... Fortfarande är det enkelt (och billigt) att säga upp människor på grund av arbetsbrist. Det som är svårt, är att göra sig av med anställda av andra personliga skäl.

Det som behövs på arbetsmarknaden är inte mer otrygghet. Kanske det snarare behövs en ny ansvarstagande arbetsgivarpart som intresserar sig för det verkligt livslånga lärandet. Detta skulle kunna bidra till att arbetskraften kan röra sig mellan olika sektorer och företag och hela tiden förädla sin kompetens, till värde för sig själv och alla andra.

Vad är värdet av pengar?

Nu har ett nytt år i riksdagen börjat och Fredrik Reinfeldt konstaterar att den pågående ekonomiska krisen i USA inte kommer att gå Sverige spårlöst förbi! Vi ska förväntas bli glada över skattesänkningar (som inte kommer alla till del). Samtidigt stiger inflationen och urholkar värdet på våra pengar. Regeringen har heller inte övergivit idén om att avgiften till a-kassan bland annat ska relateras till arbetslösheten inom respektive a-kassa. Regeringen förväntar sig att detta indirekt ska påverka alla oss som har arbete att kräva lägre löneökningar, för att undvika uppsägningar med påföljande arbetslöshet och därmed ännu högre avgifter till a-kassan. Hur underligt och förlegat detta resonemang är, behöver jag knappast fördjupa mig i.

För egen del anser jag att när arbetsgivaravgiften sänks, uppstår ett utrymme för löneökningar. Det otäcka är att det inte är helt klart vad jag borde lägga de pengarna på. Regeringen har inte varit lika tydlig med vilken del av arbetsgivaravgiften det är som sänks. Är det avsättningen till pensionen, a-kassan, sjukförsäkringen, arbetsmarknadspolitiken etc. Var kan vi förvänta oss försämringarna? Var förväntas vi själva se om vårt hus? Kommer alla kunna göra det!

Vad gäller de ekonomiska problem som världen står inför, finns det de som skrivit spaltmetrar om, jag nöjer mig med följande avslutande fundering...

Är det inte dags att ta bort SBAB från utförsäljningslistan? Även här kanske det är dags att göra om och göra rätt. Kanske är det bra att ha någon del av bankvärlden kvar inom statens hägn?

Vård i alla element?

Hörde i dag på nyheterna och kunde också läsa i DN om beslutet att ta bort läkarresursen i vår ambulanshelikopter och i stället placera en ny akutläkarbil i Nacka, då läkarna gör sig bäst på marken!? Vad ska man säga... För oss som bor i skärgården, eller på annat sätt har lång till ett sjukhus, representerar ambulanshelikoptern mer än en snabb transport. Det handlar om snabb och adekvat vård vilket faktiskt innebär räddade liv.

Har den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting verkligen tänkt över detta beslut? Enligt uppgift är det inte ens fråga om pengar, utan de har en uppfattning om att läkarna gör sig bättre på marken, men att de i undantagsfall ska kunna hämtas upp vid behov. Köttbenet som de borgerliga slänger ut till oss som bor och vistas i skärgården är att helikoptern enbart ska serva skärgården. Vän av ordning undrar om inte vi i skärgården också har behov av läkarresurser?

Dessutom vågar jag inte tänka på vad som kan hända om den nya akutläkarbilen fastnar i en av Stockholms alla trafikstockningar, helikoptern tar sig ju trots allt fram oavsett köer på marken.

Nej tänk om! Låt inte val av element lura er, där det finns personer som behöver vård, behövs också läkarresurser, eller som Ola Oljelund, medicinskt ledningsansvarig för ambulanshelikoptern i Stockholm säger "- Att rädda liv handlar om lagarbete. Vi är ett team, läkaren, sköterskan och akutpersonalen inne på sjukhusen. Tar vi bort läkaren fungerar inte hela vårdkedjan."

Utbildning för vem?

Jag har i dag varit på ett studiebesök på KTH i Haninge, trevlig miljö och trevliga människor och inte minst en stor utvecklingspotential. Under besöket träffade vi både studenter, lärare och ledning. Det är fantastiskt att höra om den verksamhet som under många år växt fram i Haninge. Inte minst den unika miljö som håller på att byggas upp för att forska om det livslånga boendet.

Frågor som dock infinner sig är vem som ska få utbilda sig i morgon och hur framtidens universitets- och högskoleutbildning kommer att se ut. Blir det enbart fokus på den forskningsinriktade högre utbildningen? Vad kommer att hända med den i vissa stycken mer praktiskt inriktade högre utbildningen, sådan som förser både näringslivet och den offentliga sektorn med viktig arbetskraft.

En annan sak som slår mig är vikten av att utbildningsväsendet håller jämna steg med samhället i övrigt. Förändringshastigheten ser inte ut att avta, snare tvärt om, därför är det livslånga lärandet fortfarande framtidens melodi. För att detta ska kunna fungera får utbildningssystemet inte stelna till. Det är oerhört viktigt att det inte byggs in vattentäta skott mellan olika typer av utbildning, var och en måste helt enkelt kunna kryssa sig fram i utbildningsvärlden efter behov.

Det hårda straffet...

Inga likheter i övrigt med filmen, annat än att det i hösta grad känns orättvist att människor väljs bort som arbetskraft på grund av att de varit arbetslösa eller sjukskriva en längre tid. Det är tyvärr inget nytt men TCOs rapport Jakten på superarbetskraften fortsätter! gör åter bilden tydlig - svart på vitt!

Regeringen borde tänka om, det måste till andra åtgärder för att dessa människor ska få arbete. Det räcker inte med tuffare krav när det gäller arbetslöshetsersättning och sjukpenning. Jag konstaterar att dessa människor blir straffade i dubbel bemärkelse, inte nog med att de är arbetslösa och/eller sjuka, regeringen vill dessutom att de ska skämmas. De arbetsgivare som ratar dessa människor är det ingen som pratar om.

Det hårda straffet är att vara sjuk, arbetslös och oönskad på arbetsmarknaden.

Jag har kapitulerat....

Jag har insett att det är dags att skaffa en blogg, en plats i rymden där funderingar kan göra mer än bara vegetera. Det händer mycket i världen som förtjänar att både reflektioner och kommentarer.

Blogga kommer jag att göra när andan faller på och kommentera både fackliga och politiska frågor.