BoStad?

Läser i SvD om bostadsmarknaden i Stockholm och de problem som framförallt unga har att ta sig in i denna snårskog. Tillgången på bostäder i allmänhet och hyresrätter i synnerhet samt de krav som förknippads med att hitta sitt första boende, så långt inget nytt egentligen. Mia Enayatollah, informationsdirektör på Fastighetsägarna Stockholm säger till SvD ”– Men en fastighetsägare är en näringsidkare och har ju inte ansvar att sponsra någon som saknar inkomst. Det sociala bostadsförsörjningsansvaret faller på kommunen, säger hon.”

Det är inget konstigt med att fastighetsägare vill vara säkra på att hyran betalas i tid. Men det som gör mig fundersam är att ingen verkar fundera över de mönster som ändå verkar utkristalliseras när ungdomars inträde på bostadsmarknaden diskuteras.

1. Stockholm är en region som växer.
   Det finns kommuner i andra delar av landet som tvingas riva hyreshus. Kanske hänger detta lite ihop med hur arbetsmarknaden fungerar? Stockholm är trots allt en region som ännu inte drabbats fullt lika hårt av varselvågen som andra regioner. Den nuvarande regeringen driver en militant arbetsmarknadspolitik där du ska flytta dit jobben finns, redan första dagen som arbetslös. Bostadssituationen på den nya orten ingår inte i analysen.


2. Ungas inträde på arbetsmarknaden.
   Detta underlättar den nuvarande regeringen genom att underlätta möjligheten att visstidsanställa personer. Hyresvärdarna vill helst att du har en tillsvidareanställning eller någon annan lika säker inkomst. Behovsanställning, vikariat, timanställning etcetera ger inte samma tyngd, oavsett hur många de är. Att regeringen dessutom inte fullt ut står upp för kollektivavtalen drabbar också i första skedet unga människor. Det är betydligt fler unga människor som erbjuds att provjobba gratis innan en anställning kanske blir aktuell.


3. Utbildningstiden har blivit längre.
   Många unga studerar vidare direkt efter gymnasiet och studentlägenheterna verkar inte heller ”stå som spön i backen” och dessutom är de långt ifrån billiga.

Det vore nog bra om någon satte sig ner och funderade på hur allt hänger ihop och vilka beslut som skulle behövas för att tajta pusslet lite. Tänk om någon då kom fram till att det bland annat vore en bra idé med.

• Riktade stöd för att komma i gång med att bygga hyreslägenheter. Även mindre sådana….
• Ökade möjligheter för unga att få en tillsvidareanställning snabbare.
• Flera studentlägenheter.

Läs gärna Peter Anderssons inlägg också...

Lång väg hem....

Dagarna efter valet till EU-parlamentet vänds blicken nu åter till den stora utmaningen, nämligen jobben. Jag tycker att fråga borde fått ännu större utrymme i valdebatten, men det tog inte fart på riktigt.

Läser i DN och SvD att Arbetsförmedlingen, som intervjuat närmare 13 000 arbetsgivare, prognostiserar att arbetslösheten nästa år passerar halvmiljonstrecket.

11,3% av arbetskraften kommer enligt prognosen 2010 att befinna sig i "utvisningsbåset". Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, en Arbetsförmedling som skulle behöva fler resurser i form av "fler händer" och en regering som i allt väsentligt fortfarande väntar på marknaden. Jag är rädd att med ett sådant läge kommer krisen att vara länge, länge, även om Manpowers lite mindre prognos (751 intervjuer) säger sig se en uppgång tredje kvartalet i år...

Under tiden som personer är arbetslösa straffas de ekonomiskt dubbelt upp och kan då i mindre utsträckning bidra till att konsumera varor och tjänster. Dessutom kommer många ungdomar ha svårt att alls komma in på arbetsmarknaden då arbetsgivare gärna (helt logiskt) vill ha personer som både har utbildning och erfarenhet.

I detta läge finns det dock en aktör som borde kunna visa lite "muskler", nämligen Staten. Staten står inför en stor generationsväxling och skulle nu kunna passa på att exempelvis erbjuda praktikplatser och liknande. En möjlighet att både förbereda sin egen generationsväxling men också se till att ge arbetslösa personer en bra arbetslivserfarenhet. För att detta ska bli mer än ett slag i luften måste detta faktiskt formuleras som uppdrag till de Statliga myndigheterna, bolagen och verken. Det som mäts är det som görs….

Dessutom skulle det kanske inte vara helt fel att damma av utbildningsvikariaten som ger dubbel effekt. Dels blir den "egna personalen" kompetensförstärkt samtidigt som någon annan faktiskt får en arbetslivserfarenhet. Staten skulle också kunna underlätta för kommunerna att både behålla och rekrytera mer personal. Fler skattesänkningar finns det nog inte utrymme på ett tag… Men kanske blir det också lite lättare att föra en klok dialog med näringslivet om Staten vågar gå före.

Valrörelsen är slut för denna gång och då bör det vara möjligt att ägna sig åt lite praktisk politik.

Välfärdsutmaning?

Läser i DN att SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) nu äntligen tar bladet från munnen och börjar prata om de utmaningar som ligger framför oss i lågkonjunkturens kölvatten. Samtidigt har regeringens eget Finanspolitiska råd tidigare i veckan uttalat kritik mot att regeringen gör för lite.

Detta sammantaget borde göra att Borg och Co tar sig en funderare på om det inte borde fördela ytterligare pengar till kommunerna. Både för att minska effekterna av lågkonjunkturen och för att hjälpa till att hålla uppe nivåerna i välfärden.

Finanspolitiska rådet pratar dessutom om behov av höjd a-kassa, vilket är kontroversiellt men jag tycker att de är helt rätt ute. I varje fall borde 80% av de som omfattas av försäkringen också kunna få ut 80% i ersättning.

Kanske kommer molnen på arbetsmarknadshimlen att skingra sig så småningom, under tiden är det bäst att planera för ruskväder.